Konsten att skriva magi

J K Rowling. Kvinnan. Myten. Legenden. Har gjort det igen.

Har precis kommit hem efter att ha sett Fantastic Beasts and Where To Find Them. Och åh, vad bra den var. Så himla mysig. Och läskig! Och rolig. Och sorglig... Precis som med Harry Potter så kan man inte låta bli att förälska sig i J K Rowlings karaktärer och livsödena hon skapat åt dem.

För mitt i allt det underbara, magiska så finns det nånting som man inte kan låta bli att känna igen sig i. Och dras till. Något som berör mer än bara på ytan.

Ja, jag skulle säga att Fantastic Beasts är bättre än Harry Potter-filmerna. Mycket bättre. Men då kommer det från en person som alltid hållit böckerna så extremt mycket högre. Nu, när det inte finns någon bok att jämföra med kan jag inte säga annat än att Fantastic Beasts var just det. Fantastisk.

Konsten att skriva blogginlägg mitt i natten

Gick in här för att skriva av mig pga kan (som vanligt när jag är här) inte sova. Men fastnade i massa andra flöden så har glömt bort vad det var för tankar det var jag behövde bli av med.

Men. Bland mina datorbravader råkade jag hitta hitta den här sidan http://www.kreatorskvinnor.se/. Grymt bra idé. Hoppas att den utvecklas och får stor räckvidd så kanske folk kan sluta använda argumentet "anledningen till att vi inte har några kvinnliga <insert job title> är för att det inte finns några".

Övriga saker som är aktuella just nu:

Har precis läst ut The Wise Man's Fear, andra boken i The Kingkiller Chronicles. Mycket bra bok. Mycket bra böcker. Även första boken The Name of the Wind var super. Tyvärr verkar tredje boken fortfarande vara långt borta. Detta trots att det gått fem år sen andra boken kom ut. Men. Jag gillade dem starkt. Och ser fram emot att läsa om dem sen inför att tredje boken släpps. (Till skillnad från Game of Thrones-böckerna som jag bävar för att läsa om när sjätte och sjunde böckerna äntligen kommer.)

Hösten, vintertiden och därmed också mörkret är här. Vilket som vanligt gör att min energinivå går ner på nästintill noll. Känslorna jag beskrev i inlägget i juni är lååååångt borta. Raka motsatsen skulle man kunna säga. Eller nej, inte riktigt. För jag sitter ju trots allt återigen här, en måndagkväll, sömnlös på grund av för många snurrande tankar i huvudet. Men till skillnad från i juni då jag bara villa hoppa, skutta och dansa dygnet runt så vill jag nu inget hellre än att gömma mig under min säng tills våren är tillbaka.

Man skulle kunna tro att tankarna som håller mig uppe har med det livsavgörande beslutet att göra, men se det har det inte. Innan jag släckte började jag läsa i boken Introvert - den tysta revolutionen av Linus Jonkman. Och det är mycket sånt som börjat snurra i huvudet igen. Introversion. Extroversion. MBIT. ISFJ. HSP. Finns mycket att gräva i när man börjar analysera sin personlighet. Och nog för att jag tycker det är helt orimligt intressant med den typen av psykologi så hjälper det uppenbarligen inte mina sovvanor.

Vet ni vad mer som inte hjälper? Att det tar så lång tid att somna att man hinner bli hungrig, och sen försöker ignorera hungern i hopp om att man snart somnar. Det funkar INTE. Så med de orden tänker jag pallra mig upp till kylskåpet och se om det finns nåt ätbart att mätta magen med och sen ge det där med sömn ett försök igen.

Hörs snart igen!

Olika reaktioner när livsavgörande beslut tagits

Konsten att blogga när det inte finns något annat att göra mitt i natten när man inte kan sova

Hej bloggen !! *vinkar*

HELT GALET LÄNGESEN NU. Nästan prick ett år har det gått sen jag skrev sist. Och vad är det som gjort att jag kommit tillbaka hit igen? Gissa tre gånger.

Japp, exakt. Jag kan inte sova. Ovanligt va? Och som vanligt är det då du bloggen som får ta smällen när min hjärna behöver bli av med lite överflödiga tankar.

Så vad är det som håller mig uppe? Jag har väldigt mkt i huvudet just nu tror jag. Roliga saker. Spontana saker. Livssaker som får mig att växa. Men som också gör att jag har väldigt svårt för att varva ner på kvällarna. Jag går och lägger mig supertrött, börjar somna in, och sen vips dyker det upp massa roliga tankar som gör att jag går upp i varv igen.

Jag är fylld av glädje och livslust. Jag har kommit på att jag har ett väldigt tydligt "tell" som är en stark indikation på att jag mår bra i livet. När jag mår bra i livet så får jag danslust. Danslust = livslust. När jag är inne i en bra period i livet så händer det flera gånger i veckan att jag bara stänger av TV:n, sätter på musik på högsta volym, skiter i allt och bara dansar. Framför spegeln. Runt i lägenheten. Till pop och hip hop och rock och allt möjligt som kommer ur högtalarna. Och jag blir så otroligt lycklig av det. Endorfinerna bara flödar. Och jag mår bra.

Men det är också såna dagar och kvällar som jag sällan kan somna efteråt. För jag blir som hög på livet. Och när man är hög på livet vill man inte sova! Då vill man leva! Problemet är att för att orka leva behöver man sova. Så jag tänker göra ett nytt försök nu, så får vi se när vi ses igen bloggen. Kanske blir det om fem minuter, kanske blir det om fem år.

Puss så länge!

Konsten att vara tandlös

Tycker synd om mig själv idag. För jag har dragit ut en tand. En stoooor tand. Med en rot som tydligen inte var rak. Som gjorde att såret i munnen blev så stort att det behövde sys.

Så nu sitter jag här. Med en ömmande kind. Och ett jätteläskigt sår i munnen. Som kan börja blöda lite sporadiskt kommande dagarna. Och göra ont. Och få min kind att svullna upp.

Det är synd om mig.

Slut.

Konsten att stressa

De senaste åren har jag lärt känna mig själv rätt bra när det kommer till vart mina gränser går gällande stress. Mina tre år i NärS (och även hela Kanada-vistelsen), samtidigt som jag pluggade, testade min stresstålighet rejält och jag har efter det börjat förstå vilka situationer och kombinationer det är som gör mig stressad.

I och med detta har jag också blivit mycket bättre på att känna igen varningssignalerna för när jag närmar mig bristningsgränsen. Och det är ju jättebra! Men jag har dock börjat inse att även om jag känner igen varningssignalerna, så har jag ännu inte än kommit på hur jag ska hantera situationen alla gånger.

Tidigare har sakerna som skapat stress varit saker jag på ett eller annat sätt valt själv. Det har varit frivilliga uppgifter, sociala aktiviteter och saker som egentligen inte påverkar någon annan än mig själv. Och därmed saker som varit relativt enkla att ta sig ur rent praktiskt (även om det varit svårt mentalt till en början). 

Men de senaste veckorna är det jobbet som börjat skapa stress. Och jag har börjat märka av varningssignalerna. Men till skillnad från tidigare så räcker det inte med att jag ser varningssignalen och kan säga "okej, men då slutar jag med den här grejen som gör mig stressad så kommer stressen släppa efter en stund". För jobbet kan jag ju inte bara släppa. 

Så jag måste komma på vad som är lösningen när jag hamnar i en situation som gör mig stressad, men som fortfarande måste hanteras. För just nu känns det som att jag ser situationen. Jag ser varningssignalerna. Jag ser vad det är som gör mig stressad. Men jag vet inte vad jag kan göra åt det. Situationen ser ju ut som den gör.

Jag måste hitta ett sätt som gör att jag kan fortsätta hantera situationen, men utan att bli stressad av det. Eller snarare, hitta ett sätt som gör att jag kan hantera stressen så den kan ligga på en sån nivå att den inte påverkar mig negativt.

Kreativitet är nyskapande problemlösning.

Plana ut

22 juni. Idag har det gått exakt 5 månader och 2 dagar sen jag började jobba på C. Och i ungefär 5 månader och 2 dagar har jag mått hur bra som helst. Bergochdalbanan har åkt upp-upp-upp och det har varit lyckorus efter lyckorus.

Men börjar känna att det kanske börjar vända lite smått. Inte så att jag börjar må dåligt. Inte under några omständigheter. Men kanske är det så att bergochdalbanan börjat plana ut lite. Kanske är det så att vardagen börjar bli en vardag igen.

Om fyra veckor har jag semester. Tre veckors semester. Många tycker det är lite. Inte jag. Har inte känt något behov av semester faktiskt. Förrän nu. Nu känner jag att det ska bli ganska skönt. Skönt med ett litet avbrott. Och tror tre veckor kommer bli alldeles lagom. Tre veckors "miljöombyte" från vardagen så kommer jag vara tillbaka på topp sen i augusti igen.

För så är det ju med bergochdalbanor. Efter topp kommer dal och efter dal kommer topp. Och nånstans däremellan planar det ut.

3 månader senare

Nä men oj, jag gick och skaffade mig ett liv och vips blev bloggen lidande igen. Vad ovanligt. Inte för att jag tror att bloggen lider särskilt mycket egentligen. Tror att alla mina en läsare (det är du Alexandra) känner mig tillräckligt väl vid det här laget för att inte förvänta sig nån kontinuitet på det här stället.

Men så vad gör jag då här? Efter tre månader av tystnad.

Kan vara så att jag försökte gå och lägga mig extratidigt ikväll så jag kunde få en ordentlig natts sömn för första gången på en vecka. Och det kan vara så att jag legat och vridit och vänt mig i sängen i två och en halv timme utan att lyckas. Och det kan vara så att jag nu hatar på precis allting i hela världen för jag pallar inte ligga ensam med mina tankar en sekund till och måste få ur mig lite av min frustration.

Det är då du lilla bloggen är så bra. För hit kan jag komma och få ur mig både tankar och aggressioner på en och samma gång. Det ena genom att bara skriva alla konstigheter som dyker upp i huvudet, och det andra genom att slå lite extra hårt på tangenterna. Jag vet, det låter fjuttigt, men det funkar. Så himla bra.

Så. Status? Klockan är 00.06 denna otroligt härliga måndagkväll. Och jag har alltså försökt somna sen ca 21.34 ikväll. Läste lite bok. Kunde inte somna. Lyssnade på Vänner. Kunde inte somna. Tänkte lite tankar. Kunde inte somna. Slutade tänka tankar. Kunde inte somna. Tittade på Vänner. Kunde inte somna. Skrev till Emma. Inget svar. Pratade med Negar. Hon ville ringa upp senare. Gick ut på verandan. Det var kallt.

Världen är kall. En kall, mörk, dyster plats. Det är vad världen är. Och med det sagt tänker jag göra ett sista försök att sova.

Att betraktas som ett passivt objekt istället för ett aktivt subjekt är att objektifieras

Sjukt intressant artikel om
kvinnors vs mäns roller på film  >