2015-06-29

Konsten att vara tandlös

Tycker synd om mig själv idag. För jag har dragit ut en tand. En stoooor tand. Med en rot som tydligen inte var rak. Som gjorde att såret i munnen blev så stort att det behövde sys.

Så nu sitter jag här. Med en ömmande kind. Och ett jätteläskigt sår i munnen. Som kan börja blöda lite sporadiskt kommande dagarna. Och göra ont. Och få min kind att svullna upp.

Det är synd om mig.

Slut.

2015-06-24

Konsten att stressa

De senaste åren har jag lärt känna mig själv rätt bra när det kommer till vart mina gränser går gällande stress. Mina tre år i NärS (och även hela Kanada-vistelsen), samtidigt som jag pluggade, testade min stresstålighet rejält och jag har efter det börjat förstå vilka situationer och kombinationer det är som gör mig stressad.

I och med detta har jag också blivit mycket bättre på att känna igen varningssignalerna för när jag närmar mig bristningsgränsen. Och det är ju jättebra! Men jag har dock börjat inse att även om jag känner igen varningssignalerna, så har jag ännu inte än kommit på hur jag ska hantera situationen alla gånger.

Tidigare har sakerna som skapat stress varit saker jag på ett eller annat sätt valt själv. Det har varit frivilliga uppgifter, sociala aktiviteter och saker som egentligen inte påverkar någon annan än mig själv. Och därmed saker som varit relativt enkla att ta sig ur rent praktiskt (även om det varit svårt mentalt till en början). 

Men de senaste veckorna är det jobbet som börjat skapa stress. Och jag har börjat märka av varningssignalerna. Men till skillnad från tidigare så räcker det inte med att jag ser varningssignalen och kan säga "okej, men då slutar jag med den här grejen som gör mig stressad så kommer stressen släppa efter en stund". För jobbet kan jag ju inte bara släppa. 

Så jag måste komma på vad som är lösningen när jag hamnar i en situation som gör mig stressad, men som fortfarande måste hanteras. För just nu känns det som att jag ser situationen. Jag ser varningssignalerna. Jag ser vad det är som gör mig stressad. Men jag vet inte vad jag kan göra åt det. Situationen ser ju ut som den gör.

Jag måste hitta ett sätt som gör att jag kan fortsätta hantera situationen, men utan att bli stressad av det. Eller snarare, hitta ett sätt som gör att jag kan hantera stressen så den kan ligga på en sån nivå att den inte påverkar mig negativt.

Kreativitet är nyskapande problemlösning.

2015-06-22

Plana ut

22 juni. Idag har det gått exakt 5 månader och 2 dagar sen jag började jobba på C. Och i ungefär 5 månader och 2 dagar har jag mått hur bra som helst. Bergochdalbanan har åkt upp-upp-upp och det har varit lyckorus efter lyckorus.

Men börjar känna att det kanske börjar vända lite smått. Inte så att jag börjar må dåligt. Inte under några omständigheter. Men kanske är det så att bergochdalbanan börjat plana ut lite. Kanske är det så att vardagen börjar bli en vardag igen.

Om fyra veckor har jag semester. Tre veckors semester. Många tycker det är lite. Inte jag. Har inte känt något behov av semester faktiskt. Förrän nu. Nu känner jag att det ska bli ganska skönt. Skönt med ett litet avbrott. Och tror tre veckor kommer bli alldeles lagom. Tre veckors "miljöombyte" från vardagen så kommer jag vara tillbaka på topp sen i augusti igen.

För så är det ju med bergochdalbanor. Efter topp kommer dal och efter dal kommer topp. Och nånstans däremellan planar det ut.

2015-04-28

3 månader senare

Nä men oj, jag gick och skaffade mig ett liv och vips blev bloggen lidande igen. Vad ovanligt. Inte för att jag tror att bloggen lider särskilt mycket egentligen. Tror att alla mina en läsare (det är du Alexandra) känner mig tillräckligt väl vid det här laget för att inte förvänta sig nån kontinuitet på det här stället.

Men så vad gör jag då här? Efter tre månader av tystnad.

Kan vara så att jag försökte gå och lägga mig extratidigt ikväll så jag kunde få en ordentlig natts sömn för första gången på en vecka. Och det kan vara så att jag legat och vridit och vänt mig i sängen i två och en halv timme utan att lyckas. Och det kan vara så att jag nu hatar på precis allting i hela världen för jag pallar inte ligga ensam med mina tankar en sekund till och måste få ur mig lite av min frustration.

Det är då du lilla bloggen är så bra. För hit kan jag komma och få ur mig både tankar och aggressioner på en och samma gång. Det ena genom att bara skriva alla konstigheter som dyker upp i huvudet, och det andra genom att slå lite extra hårt på tangenterna. Jag vet, det låter fjuttigt, men det funkar. Så himla bra.

Så. Status? Klockan är 00.06 denna otroligt härliga måndagkväll. Och jag har alltså försökt somna sen ca 21.34 ikväll. Läste lite bok. Kunde inte somna. Lyssnade på Vänner. Kunde inte somna. Tänkte lite tankar. Kunde inte somna. Slutade tänka tankar. Kunde inte somna. Tittade på Vänner. Kunde inte somna. Skrev till Emma. Inget svar. Pratade med Negar. Hon ville ringa upp senare. Gick ut på verandan. Det var kallt.

Världen är kall. En kall, mörk, dyster plats. Det är vad världen är. Och med det sagt tänker jag göra ett sista försök att sova.

2015-01-14

6 dagar kvar - seg start

Efter ett mail-samtal från nya chefen har vi kommit överens om att jag jobbar min första dag på tisdag nästa vecka. Så det är fortfarande 6 dagar kvar tills nya livet, med nya rutiner, nya människor och ny dygnsrytm börjar. Och det är väl helt okej, men fan vad galet rastlös jag är efter att varit "ledig" i flera månader.

Har inte alls mycket planerat i veckan så försöker desperat hitta saker att fördriva sista tiden med. Speciellt om jag ska lyckas med min strävan att gå upp i ottan hela veckan. Nu i förmiddag är planen att jag ska ta mig upp och åka till Alexandra. Men även om klockan ringde för 45 minuter sen så ligger jag fortfarande kvar i sängen. Väldigt trött. Och jävligt kall!

Men, men, nu börjar magen kurra, så det blir till att lämna sängens sköna famn och röra mig mot kylskåpet för att fylla kroppen med energi inför denna nya dag.


2015-01-12

7 dagar kvar

Klockan är snart halv elva denna nya måndagförmiddag och jag har redan varit vaken i över två timmar. Och ja, jag är ledig. Med absolut ingenting inplanerat förrän senare ikväll. Jag är uppriktigt förvånad över mig själv och att det var så enkelt att gå upp när klockan ringde tio över åtta.

Men så kommer det få vara nu den här veckan. För om inte mindre än sju dagar så börjar det nya livet. Arbetslivet. Nio till fem. Måndag till fredag. Inga undantag. Så för att det inte ska komma som en chock när jag behöver ställa klockan på 06 nästa måndag ska jag ta den här sista veckan av frihet och försöka få min kropp att inse att det är okej att gå och lägga sig före tolv på kvällarna och gå upp före åtta. (Även om tanken på att folk går och lägger sig klockan tio på kvällarna fortfarande känns helt absurd.)

Så uppgiften denna vecka är därför att ställa klockan supermegatidigt varje morgon, och faktiskt gå upp då, oavsett hur länge jag varit vaken kvällen innan. Så jag slipper gå runt som en zombie sen om en vecka och faktiskt kan vara lite trevlig och fokuserad på nya jobbet.

Och idag gick det alltså hur bra som helst. Har till och med hunnit vara ute på en morgonpromenad i snörusket:




2015-01-06

#tbt

Den här pinglan har jag hängt med senaste
dygnet. Mkt välbehövd kvalitetstid <3



<3

2015-01-03

2015-01-02

2015 - dag 1

Jag avslutade alltså år 2014 med att bli fullkomligt golvad av känslor. Kulmen nåddes på nyårsafton när mina hormoner måste gått bananans och jag fick använda varje gnutta av självkontroll till att inte sätta mig ner mitt i restaurangen och brista ut i gråt.

Nyårspasset på CC passerade trots detta relativt snabbt och händelselöst förbi och de första morgontimmarna på året spenderades med Emma, Yazna och Tina och champagnefrukost på jobbet. Somnade sedan 09 i morse för att gå upp fem timmar senare och pallra mig tillbaka in till stan hem till Minna för plock-middag och tjejsnack med tjejerna.

Välbehövd kvalitetstid, definitivt. Men inget har ändrats och det som för en vecka sen var känslor av lycka, glädje och hopp inför det nya året har nu ersatts av uppgivenhet, sorg och apati.

Helvete.