2013-12-27

3 nätter i min egen säng

Så där. Tillbaka i landet sen 72 timmar tillbaka. Julhelgen har kommit och gått och jag mår hur bra som helst. Missförstå mig rätt, jag har haft det jättebra därborta och jag är jätteglad att jag åkte, men sista månaden var en riktig pärs och så fort jag satte mig i bilen från London var det som en vikt började lyftas från mina axlar. Och när jag la mig i min alldeles egna, mjuka, ogropiga säng hemma i Viksjö, försvann den helt och hållet. Och nu är jag här. Hemma. Och känner mig som en helt ny kvinna.

2013 har varit ett bra år.
Och 2014 kommer bli ännu bättre.

2013-12-16

3 nätter kvar med gropen

Jag har inte uppdaterat så mycket under min tid här i London så det är inte konstigt om ni inte fått höra något om min säng än. Men eftersom det snart är tid att lämna det här stället så vill jag ägna några rader åt att berätta hur min sovsituation sett ut de senaste fyra månaderna.

Sängarna som residerar i London Hall är ca 140 cm breda, har en stålram med sylvassa hörn och en madrass med ett presenningsliknande överdrag. Detta innebär att även om man tror att det endast är en säng man har i sitt rum, så är det egentligen ett förklätt vapen. Ett vapen som är designat för att hugga sina inneboende i benen tills de förblöder, alternativt göra så dess ockupanter drunknar i sin egen svett (då presenning inte direkt är känt som ett material som "andas").

Skulle det dock vara så att vapnet inte lyckas med sina försök att förgöra sina ockupanter på dessa vägar har den även en plan B. Madrassen är nämligen inte designad som vilken madrass som helst, utan madrassen har en stor grop i mitten av sig. Detta innebär att hur man än ligger, så ligger man i en konstant nedförsbacke. Vilket resulterar i att man varje morgon vaknar upp med både nack- och ryggont, (något som inte direkt botas av att sitta framför dator och skolböcker dag ut och dag in).

Och om inte detta vore nog så har den även den finurligaste funktionen av alla: Att även om man nån gång skulle ha turen att bli av med detta sängvapen och kunna flytta tillbaka till en "vanlig säng" (läs, säng utan dödliga intentioner). Så kommer man aldrig kunna njuta av denna, då man efter fyra månader i denna madrass vant sig vid gropen och därmed kommer tycka att det är obekvämt att sova i en säng utan backar.

Som man bäddar får man ligga eller hur var det nu?

2013-12-02

Educational Psychology en måndagmorgon

En sak slog mig precis. Om jag hade gått på fler lektioner den här terminen hade jag haft myyycket mer tid att uppdatera bloggen. Nu är det bara tre veckor kvar tills jag lämnar den här staden bakom mig och jag har skrivit vad, 22 blogginlägg sen jag kom hit? Det är inte ens två inlägg i veckan. Inte okej. Å andra sidan är ju det ett tecken på att jag har varit alldeles för upptagen med att faktiskt leva livet här, istället för att bara skriva om det, så då blir det lite mera okej.

Anywho. Sitter på sista Educational Psychology-föreläsning för terminen. På söndag är det tenta. Eller som det heter i det här landet "final" (läs "fajnel"). Av tolv föreläsningar, har jag varit på totalt tre stycken (inklusive den jag sitter på nu) så ska bli intressant att se hur jag klarar den. Det kommer bli till att läsa läsa läsa den här veckan. Tur att det är en intressant kurs. Synd att jag hellre skulle vilja supa skallen av mig.

2013-11-21

Parlez-vous Français?

I morgon kl. 07.00 är det jag, Karlis, Eric, Sofia och Julie som sätter oss i bilen och lämnar London bakom oss för helgen. För sista gången innan det är dags att åka hem till Sverige lämnar vi pluggångesten och kör sju timmar norrut för att göra en weekend som turister istället. Destinationen? Montreal! Och då Montreal är känt för sin mångkulturella befolkning, sin europeiska arkitektur och det faktum att alla talar franska, tror jag vi kommer trivas utomordentligt.

Bon voyage!

2013-11-15

Hemlängtan, check

Det var som att trycka på ON på hemlängtans-knappen
när jag såg den här bilden.

37 dagar

Så många dagar har jag kvar här på andra sidan Atlanten.

Känns skönt och vemodigt på samma gång.

Det är klart att det känns tråkigt att min tid här snart är över och att jag kommer bli tvungen att säga hej då till livet jag har skapat här. Men samtidigt ska det bli himla skönt att komma tillbaka till den svenska vardagen igen. Till MIN vardag. För fy fan vad jag inte har haft nån lugn och ro här borta. Tror inte jag haft en ordentlig Carro-dag på alla mina tre månader här. Och mitt psyke är inte gjort för sånt. Att leva med andra människor 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Med förväntningar om att man ska uppleva nya saker hela tiden. Ha kul hela tiden. Man får ju inte slösa bort den korta tiden man har här! Och samtidigt hinna plugga och prestera på det. Det blir rätt påfrestande efter ett tag.

Å andra sidan har jag lärt mig otroligt mycket om mig själv tack vare det intensiva livet här. Vad jag klarar. Vad jag inte klarar. Vart mina gränser går. Hur jag uppfattas av andra människor. Hur jag uppfattar mig själv. Vad jag behöver för att känna mig trygg. Vad jag behöver för att kunna prestera. 

Jag tror jag kommer se tillbaka på de här månaderna av mitt liv som väldigt omtumlande månader. Men som ändå varit otroligt lärorika och som kommer ha gett mig ny uppskattning för mitt liv hemma och alla människor jag har i det.

Så. Jag tänker ta vara på de 37 dagar jag har kvar i det här landet. Men efter det är jag mer än redo att komma hem och ta mig an nya utmaningar i mitt älskade Stockholm, med min älskade familj och mina älskade vänner. Jag saknar er allihopa.

2013-11-13

#academicvacation #nomore

Så var New York-helgen över. Maria och Nakita har åkt hem. Och verkligheten har äntligen hunnit ikapp. Inga fler torsdagsfester. Inga fler restaurang-middagar. Inga fler sovmorgnar. Inga fler fyra-dagars-helger. Inga pengar och ingen fritid. Min academic vacation är officiellt över.

Det är dags att börja plugga.

2013-11-04

Paus i The Big Apple

Har börjat få överdos på livet här igen. Nästan så jag skulle behöva en Bradford-helg till så jag kan återhämta mig. Men istället är det inget mindre än New York City som står på agendan i helgen! Inte helt fel det heller. Ska bli svinkul att se staden igen - på riktigt den här gången. Visst jag har varit där förut, men bara för en kväll. Känns inte riktigt som att man kan säga att man upplevt New York när man endast varit där några timmar. Även om jag hann med en hel del under de timmarna:


Men ser verkligen fram emot att få vara där lite längre den här gången så jag får chansen att känna av staden mer ingående.

2013-10-29

Long time no see

Vad har hänt sen sist:

  • Har varit på Wonderland och åkt helt sjuuuuka bergochdalbanor
  • Vi har firat kanadensisk Thanksgiving
  • Alex har varit och hälsat på
  • Vi har varit i Miami
  • Jag har skrivit tre midterms (en midterm är basically en mindre tenta som står för ca 20 - 25 % av ens betyg)
  • Och jag har fyllt 25!

Förutom det har det blivit ytterligare besök på The Works; såååå goda (och originella) hamburgare! Vi har även fortsatt jobba på konceptet torsdagsfest. Det har dock, på grund av diverse schemakrockar, inte alltid blivit på en torsdag. Förra veckan var torsdagsfesten på en onsdag och den här veckan kommer vi ha torsdagsfest på lördag.

Min födelsedag sen då: Den började officiellt kl 18.00 i lördags, eftersom klockan då blev midnatt och därmed 27 oktober i Sverige kändes det inte mer än rätt att starta då. Det firades med Pizza Hut-pizza och drinkar med Eric och Sofia. Därefter började folk droppa in och min födelsedagsfest drog igång ordentligt efter ett par omgångar Ring of Fire. Kvällen bestod av shots i mängder, dans på bordet, Beerpong och en jävla massa 80-talshits. Fyra av fem toasters, helt klart.

Kommande veckan då: Idag, imorgon och på onsdag står det plugg på schemat 24-7. För sen kommer Maria och Nakita hit på onsdagkväll (WOHOOOOO!) så räknar inte med att få så mkt pluggande gjort resten av veckan. På torsdag står det Halloween med stora bokstäver på schemat (pressen över att fixa en bra outfit är enorm). Sen på fredag ska jag ta med tjejerna till The Works; ja alla som kommer hit måste äta där nån gång. Och på lördag är det som sagt denna veckas torsdagsfest. På söndag eftermiddag drar tjejerna till Toronto, så då blir det jag som får sätta mig i skolbänken igen då jag både har en uppsats och ett quiz till nästa måndag. (Vad hände med min academic vacation?)

Tror det får räcka för uppdateringen den här gången. Jag lämnar er med lite bilder istället. Kram!

Thanksgiving-middag i Bradford - sååååå mkt mat!

I'm in Miami bitch!

He's also in Miami bitch.

Roomie-reunion

The Works - omnomnomnom

Första snön!

Utgång på Hideaway

Carro 25:
Födelsedagsmiddag - omnomnomnom

Carro 25:
80-talsmusiken flödar

Carro 25:
Ett av de många beerpong-lagen

Carro 25:
Snart dags att säga god natt

2013-10-09

All is well in Carroland

Som väntat så innebar helgen hos Cassy att jag återvänt till London med ny energi och är redo för nya tag. Jag har varit duktig student och pluggat både igår och idag och resten av veckan planeras att gå i samma anda. (Förutom torsdagkväll då det - så klart - står fest på schemat!) Sen i helgen vankas det Thanksgiving-middag och på söndag kommer Alexandra hit (iiiiiiiih!). Ser fram emot helgen jättemycket! Ska bara ta mig igenom 4-5 assignments först så kommer allt vara lugnt sen.

Så basically, all is well and under control in Carroland. Over and out.

2013-10-07


Det här med att börja plugga till ett prov kl 01.00 när provet är 09.30 dagen efter.
Dålig idé.

2013-10-06

Hälsningar från Toronto

Så sitter på Starbucks i Toronto och väntar på att klockan ska bli halv fem så jag kan sätta mig på bussen hem till London. "Hem till London". Vad konstigt det låter. Men antar att det är det det är nu.

Anywho.

Jag har haft en underbar helg med Cassy och hennes familj i Bradford. Det här var precis vad jag behövde. En paus från galna livet i London. Och Cassy och hennes mamma är så underbara. Verkar inte bättre än att jag ska tillbaka dit igen redan nästa helg på Thanksgiving-middag. Och eftersom Alex kommer på söndag kommer hon också få följa med!

Kort och gott; livet är super igen!

Nu ska jag bege mig mot Greyhound stationen, over and out!

2013-10-04

Paus

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag hade det dåligt på den här sidan av Atlanten. Men det har börjat bli lite påfrestande att bo och leva som vi gör. Så om en och en halv timme drar jag till Toronto och Bradford för att spendera helgen med Cassy. Ska bli huuuur skönt som helst. Få en paus från London och korridorslivet. Plus att jag ska få se So You Think You Can Dance!!!!!

Så i helgen blir det alltså till att vila ut sig så jag kan komma tillbaka till Western och London Hall med ny energi nästa vecka. Topp!

2013-10-02

Kulturkrockar

En av de roligaste grejerna med att vara här är alla människor man träffar från olika kulturer. Och då menar jag inte bara den kanadensiska kulturen. Var på middag ikväll med ett gäng internationella studenter; vi var tre svenskar, en danska, en indiska, tre spanjorer och en fransman. Och det var hur roligt som helst att sitta och lyssna på allas olika historier om hur det är "hemma hos dem". Vi täckte allt från sex och äktenskap till landsekonomier och monarkier.
Indiska tjejen har till exempel fem maids där hemma och gör sig redo för att åka hem och ge sig in i ett arrangerat äktenskap. (Något som hon för övrigt är helt okej med! Hon tycker bara att det är skönt att hon slipper fundera över kärlek och om förhållandet kommer hålla eller inte. Så länge han har ett bra jobb och bra familj så är allt lugnt. Och ja, hon kommer få godkänna honom innan - men det är mamma som ska hitta honom åt henne.)
Sen har vi spanjorerna som fortfarande bor hemma med familjen, något de förmodligen kommer fortsätta göra tills de gifter sig. Och danskan som berättar om hur folk röker på på gatorna i Danmark utan att någon säger eller gör något trots att det officiellt är olagligt.

Det är så sjukt hur olika det är runtom i världen. Och så underbart! Fatta hur det skulle varit om det var likadant överallt.

Kanadensiska kulturen då?
Alla pratar ju hela tiden om hur trevliga kanadensare är; vilket de också är. Men något som tillkommer den trevligheten är deras tendens att be om ursäkt för allting. Och när de ber om ursäkt så ber de verkligen om ursäkt. På riktigt. Gång på gång på gång på gång Något som vi sopa-saker-under-mattan-svenskar till slut bara vill säga "men jaaaa, give it a rest, så farligt var det inte!".
Sen har vi maten. Som precis som i USA är alldeles för söt. Spelar ingen roll vad man äter. Bröd? Fullt av socker. Mjölk? Sött som satan. Gräddfil? Snarare créme fraiche. Jag räknar med att vara grovt sockerberoende när jag kommer hem till Sverige igen - då blir det till att detoxa.
Och största grejen som vi fortfarande går och gapar över här (trots att vi varit här i över en månad nu) är hur tjejerna klär sig när de går ut! Alltså det är helt galet. Minimala klänningar som slutar en halv cm under rumpan med urringning ner till naveln. Shorts som slutar två centimeter ovanför skinkorna med urringad magtröja och klackar till. Och det spelar ingen roll hur man ser ut; tjock som smal, ful som snygg, alla går klädda så. Julie (från Danmark) har till och med fått frågan om hon är nunna för att hon hade en långärmad tröja på sig på en bar. (?!?!)

Så ja, det är en del kulturkrockar. Inget stort eller avsevärt jobbigt, men det är många små detaljer som skiljer kulturerna åt när man väl börjar gräva under ytan. Vilket vi planerar att göra mycket mer av!




2013-09-26

Academic vacation

Livet i London går sin gilla gång och snart har jag varit här i en månad. Ligger efter i plugget, men före i livet. Så gott som varje helg fram till mitten av december är uppbokad. Och i och med det börjar jag redan känna mig stressad över att jag åker hem snart. De kommande tre månaderna är det meningen att jag ska hinna med fyra midterms, fem final exams och typ arton assignments (om inte mer!). Dessutom ska Alex komma på besök i två veckor, Maria och Nakita likaså och New York och Montreal (och kanske Toronto igen) ska besökas. Sen är Thanksgiving, min födelsedag och Halloween på ingång som så klart också måste firas.

Det är tur att jag har ledigt ett tag i januari innan vårterminen börjar; kommer behöva vila upp mig i flera veckor efter denna "academic vacation". 


2013-09-24

Torontohelgen i listformat

FREDAG
- Bussen gick från downtown London 8.30 fredagmorgon.
- Kl 11.00 checkade vi in på Marriott på Bay Street i downtown Toronto.
- Efter det blev det shopping i Eaton Centre.
- För bakis-Karlis och bakis-Carro blev det en powernap på eftermiddagen.
- Sen mera shopping.
- På kvällen blev det besök på 360-restaurangen i CN-tower.
- God mat (för vissa 4-rätters) och ännu bättre utsikt.
- Vi vågade oss ut på det ökända glasgolvet (300 meter upp i luften!!!)
- Ute på "terassen" blåste det så mkt att man nästan blåste bort.
- Men sjukt coolt att faktiskt ha varit så högt upp över allting!
- Efter det blev det taxi i ösregnet till nattklubben The Uniun där Aviciis efterfest hölls
- Och jäääävlar vad fest det var!
- Det var en minst sagt episk kväll (trots att Avicii inte dök upp)

LÖRDAG
- Vid 10.30 vaknade fyra svenskar upp lite småbakis och halvsjuka på hotellet.
- Vid halv ett begav vi oss ut i regnet för en lunch med Sunit, en av mina gamla kompisar från Seattle
- Det blev lunch på en pub med klassisk barmat och Sunit och hans fästmö Lisa övertalade oss att pröva det typiskt kanadensiska poutine.
- Klassisk poutine är basically pommes med ost och "gravy" - and I liked it!
- Det var verkligen supermysigt att träffa Sunit igen efter så många år!
- På eftermiddagen begav vi oss till ROM (Royal Ontario Museum).
- Inte jättekul museum helt ärligt, men vad annars skulle man gjort en regnig lördag?
- Vid 18-tiden mötte vi upp Ryan, en kanadensisk vän från Western.
- Han tog med oss till en italiensk restaurang där det blev pasta till middag.
- Sisådär service, men god mat.
- Jag gjorde dock misstaget och beställde in en alldeles för stark pastarätt så klarade inte av att äta upp den.
- På kvällen nöjde vi oss med att sitta i hotellbaren en stund.
- Ett besök som slutade med skrattanfall, två utspillda drinkar och en avbruten tand.
- Med det beslöt vi oss för att avsluta kvällen med tjejerna mot killarna i kortspelet Tecken.

SÖNDAG
- Dagen började med packning och utcheckning från hotellet vid halv elva-tiden.
- Vi hade blivit tipsade om ett bra brunchställe så det blev en kvarts promenad dit i ett friskt men kallt Toronto.
- Tyvärr var det kö in, så det blev över en timmes väntan utomhus för att få bord.
- Men vi hade gett oss fan på att vi skulle få uppleva en klassisk brunch i Toronto så det var inga klagomål inte!
- Efter det strosade vi sakta tillbaka till hotellet för att hämta upp våra väskor.
- Med diverse stopp i olika butiker.
- Och kl. 16.30 var det fyra trötta svenskar som satte sig på Greyhound-bussen som tog dem hem till lilla London igen.

Helgen försvann lika fort som den kom, men gillade Toronto starkt så där blir det definitivt återbesök snart igen.

Så hur är London egentligen?

London som stad är tyvärr lite av en besvikelse. Trodde att det skulle vara mer liv och rörelse här och att downtown skulle vara lite större och lite roligare. Som det ser ut så är det studenterna som gör hela staden. Och med sina nästan 30 000 studenter skulle lilla London vara helt dött utan Western.

Universitet i sig däremot är underbart. Campus är gigantiskt och jättevackert; det tar nästan en halv timme att gå från ena änden till den andra och det är fyllt av gamla vackra tegelbyggnader. Och det är alltid liv och rörelse här vilket är najs. På campus kan man hitta det mesta man behöver; mataffär, apotek, Starbucks, gym, bokaffär, bibliotek, bio, pubar, m.m.

Jag trivs verkligen superbra här, men att vara i Toronto i helgen fick mig att inse att jag saknar "storstadslivet" lite. Jag skulle inte direkt kalla mig storstadstjej, men jag börjar inse hur skönt det är att faktiskt ha stan så nära till hands ändå. Vill jag ha lite mer liv och rörelse runt mig så är det bara att sätta sig på pendeln i tjugo minuter och så finns det där.

2013-09-20

En ännu snabbare snabbis

Ska iväg till Toronto i helgen! Greyhound-bussen går om en timme så sitter och slänger i mig frukost nu och väntar på att de andra ska komma förbi och hämta upp mig. Idag står shopping och McDonalds-lunch på schemat och ikväll väntar CN-tower och efter det efterfest med Avicii.

- Saaaaaay whaaaaat?

Japp, ni hörde rätt. Avicii ska spela i Toronto ikväll och har tydligen en efterfest på klubben The Uniun där vi nu står på listan. Så planen är att gå dit, hitta honom och säga "heeeeeej, vi är också svenskar, lek med oss!" och vara übercoola i VIP-rummet resten av kvällen. 
Over and out.

2013-09-18

En snabbis

Klockan är nu tjugo över tolv en onsdag och jag sitter på rummet och väntar på att juridikarna (läs Sofia, Karlis och Eric) ska komma tillbaks från sin föreläsning så vi kan äta lunch tillsammans. Jag hade min första labb i förmiddags, den var schemalagd att ta två timmar, jag blev klar efter tjugo minuter. Den var i min så kallade "glidar-kurs där 95 % av studenterna är förstaårselever som kommer direkt från gymnasiet och där allting därför är super-basic. Tyvärr betyder det inte att jag kan ta ledigt resten av dan. Jag har en Java-uppgift som ska vara inne vid midnatt ikväll, så kommer sitta fast i programmeringsträsket resten av eftermiddagen. Och med det signar jag ut denna snabb-uppdatering. Over and out!

2013-09-13

Är man ledig på fredagar så festar man på torsdagar
















Två veckor i London

Nu har det gått två veckor sen jag satte foten innanför dörren till rummet som skulle bli mitt rum de kommande månaderna. Och vilka veckor det har varit. Dagarna har svischat förbi och de har fyllts av nya människor, nya platser, ny mat, nya uteställen, nytt språk, ny valuta, ja nytt allt. Så nu tänkte jag  att det var dags att visa lite bilder och introducera er för en del av mitt nya liv.

London Hall - mitt hem fram till jul

London Halls courtyard

Utsikten från min korridor på 5:e våningen

Room 510A

Byggnaden där Computer Science department håller till.
DSV har en del att leva upp till efter det här.

Themsen-floden som rinner längs campus.

Nya finingarna Sofia och Karlis!

Nya finingen Eric!

Western Mustangs heter skolans amerikanska fotbollslag.
Varje gång de gör mål skickar de ut en faktiskt mustang för ett segervarv runt planen.

Ett av inneställena här -
som man måste gå till före 22 om man vill ha nån chans att komma in!

Cheesy fries - klassiska bakismaten #eller?

The Works - som kan komma att bli nya favvorestaurangen.
SJUKT GODA HAMBURGARE!
Här ser ni deras snygga WC-skylt.

Thailand-konceptet #partyfingers har introducerats och tagit London Hall med storm.

2013-09-09

Det här med att lägga sitt eget schema

Det är alltså meningen att jag ska läsa fem kurser parallellt när jag är här borta. Där varje kurs har ett till tre lektionstillfällen i veckan. Och där varje kurs måste godkännas av de olika "heads of the departments" här borta och av DSV där hemma. Och där nästan alla kurser är valbara så de roliga kurserna fylls upp på en gång. Och där alla har möjlighet att hoppa av kurser under de första veckorna men där det inte finns något kösystem så man själv måste gå in en gång i halvtimmen och kolla om en kurs öppnats upp. Och om en kurs öppnas upp, se till så den inte krockar med någon av de redan befintliga kurserna i schemat.


2013-09-02

Ett tropiskt Kanada

Alltså helt ärligt.

Värmen i det här landet...

Jag kan ju inte påstå att jag var beredd på att komma till ett land med 30 grader varmt och en luftfuktighet som kan mäta sig med Thailand. Igår var vi ett par stycken som satte oss på en uteservering och där satt vi i linnen och kortbyxor, hur nöjda som helst, klockan elva på kvällen. Det var helt underbart! Känns som att jag förlängt sommaren med en hel månad.

*peppar peppar*

Det är mycket nu

Sov jättedåligt igår och har svårt att somna ikväll också. Klockan är fem över tolv här och jag ska vara på ”Orientation” klockan tio imorgon så det är hög tid att få i sig lite skönhetssömn. Men har så mycket tankar i huvudet att det är svårt att slappna av. De första nätterna här somnade jag av ren utmattning, men känns som att jag kommit över det värsta av jetlaggen och att jag nu har tid att tänka och känna efter lite på kvällarna.

Missförstå mig rätt; jag har det hur bra som helst här! Men det är mycket nya intryck som ska in i, många nya människor att vara trevlig mot och massa nya rutiner som ska skapas. Och med en hjärna som min som har en tendens att bli stressad när det blir mycket att tänka på så blir det extrasvårt att slappna av såna här stunder.

Men men, det går nog över snart. Har ju faktiskt bara varit här i fem dagar.


Ps. Internet-uppkopplingen här suuuuuger hästpung. (Ja, det är så illa att jag använder mig av ordet pung för första gången i min blogg.)

2013-08-31

48 timmar senare

I skrivande stund har jag varit i Kanada i ganska precis två dygn. Resan hit gick relativt bra. Det var oväder när jag mellanlandade i NY så väntan som skulle varit ca 3 1/2 timmar blev istället närmare sju. När jag äntligen kom fram till Toronto hade jag varit vaken i nästan 24 timmar och då jag bara sovit tre timmar natten innan jag åkte var det en ganska trött Carro som sa hej till Kanada för första gången.

Fina Cassy kom och hämtade mig på flygplatsen. Men i och med att det var så mycket senare än väntat så sket vi i att åka till hotellet som jag skulle bott på och åkte hem till henne istället.

Dag 1 i Kanada (igår) spenderades med Cassy på det så kallade "The Ex". Det är en marknad/tivoli som kommer till Toronto varje år. Där fanns allt från shoppingstånd och restauranger från alla världens hörn till galna karuseller och en linbana som åkte 40 meter(!!) upp i luften. Där gick vi runt hela eftermiddagen igår och åkte allt som kom i vår väg. Stackars Cassy som brutit benet hoppade runt på kryckor hela dan, men då hon var lika åksugen som jag var det inget som hindrade henne.

På kvällen mötte vi upp Cassy's kille Sean och åkte hem till hans föräldrar. Där satt vi på deras altan och drack vin (läs cider) ett par timmar och bara snackade vilket var hur trevligt som helst. De är verkligen supermysiga hela bunten de här kanadensarna.

Det har för övrigt varit superväder båda dagarna jag varit här! Närmare 30 grader och sol både igår och idag. Plus att det är jättefuktigt i luften så det är nästan lite Thailand-känsla när man går ut utanför dörren. 

Dag 2 i Kanada (idag) skjutsade Cassy och Sean in mig till downtown Toronto där jag hoppade på Greyhound-bussen mot London. Vid halv tre-tiden idag fick jag alltså min första glimt av staden som ska bli mitt hem de kommande fyra månaderna. Och vilken stad! Jag ska inte säga för mycket än, då jag bara åkte igenom den lite snabbt med buss och taxi. Men jag kan med 99 % säkerhet säga att jag kommer stormtrivas här.

Mitt boende sen då? Jag har flyttat in i en lägenhet på campus som jag ska dela med en till (men som inte flyttat in än). Vi kommer dela på badrum, kök och vardagsrum (om man nu kan kalla det ett vardagsrum) men ha var sitt sovrum vilket är jätteskönt. Det är väldigt mycket hotellkänsla över lägenheten, men får man bara bo in sig lite så kommer det säkert bli jättebra.

Då klockan nu slagit 22.18 och jetlaggen har gjort sitt är det jag som signar ut för kvällen. God natt alla godingar, men välkomna tillbaka att läsa om mina fortsatta äventyr i ett annorlunda London.

2013-08-26

Äntligen

...kan jag säga att det är mindre än tre dagar kvar tills jag ska åka. Det är konstigt vad smågrejer kan påverka en, men just nu vill jag verkligen bara härifrån. Komma bort och få lite perspektiv på mitt liv. Den här sommaren har varit härlig och underbar. Men nu vill jag bort från den. Bort från Sverige. Bort från allt drama som finns här.

2013-08-23

Skillnaden mellan nu och då

Hittade ett snart 5 år gammalt meddelande från mamma,
skickat nån månad innan min förra långresa:


Saknar henne så mycket att det gör ont.

Otålig

Om fem dagar och fyra timmar sitter jag i en bil på väg till Arlanda. De fem dagarna och fyra timmarna kan inte gå fort nog. Jag är redo att åka nu! Hela sommaren har jag gått runt och skjutit upp allt Kanada-planerande för jag har velat leva i nuet och njuta av den underbara svenska sommaren vi har haft. Men tiden har hunnit ikapp mig och de senaste veckorna har jag börjat inse att avresan närmar sig och jag har tvingats ta tag i fler och fler saker för att bli redo för avfärd. Och nu är jag det. Nu är jag redo. Jag har bokat min flygbiljett. Jag har betalat mitt boende. Jag har fixat höstens schema. Jag har planerat mina första två dagar i Toronto. Jag har en Cassie som hämtar mig på flygplatsen. Jag är redo att lämna Sverige bakom mig.

Men nej.

Det går inte. För det är fem dagar och sju timmar kvar tills planet lyfter. Och jag har inte packat resväskan än. Och jag har inte packat ihop lägenheten än. Och jag har inte löst bileländet än. Och jag har inte sagt hej då till alla än. Och listan bara fortsätter... Och jag har ingen energi att göra nån av de där sakerna för jag vill bara åka nu nu nu!

Jag har haft en underbar sommar i ett underbart Sverige. Men den är över nu. Jag är redo att avsluta kapitlet "The Summer of YOLO and KBK" och börja kapitlet "Carro gör London, Kanada osäkert".

Nu.

2013-08-21

The Cemetery of Forgotten Books

"Books are mirrors, you only see in them
what you already have inside you."

- Carlos Ruiz Zafón, "The Shadow of the Wind"

2013-08-20

23 kg

En väska på 23 kg + handbagage är det jag får ha med mig när jag ska flyga halvvägs runt jordklotet och vara borta fyra månader. Det räcker ju gott och väl tänker ni, men så här brukar logiken i min hjärna se ut när jag ska packa:


Hur ska detta gå?

2013-08-16

Förväntansfull

Som det ser ut här hemma skulle man kunna tro att jag ska resa bort en vecka. Men nej, det här är bara det som ska med till Patrik och Maria i morgon för min "avskedsfest". (Och då är det fortfarande saker i kylen och frysen som väntar på att plockas fram.)
     När jag började planera den här festen i mitten på maj kändes det som att det var en evighet kvar till mitten på augusti och jag ville bara att det skulle bli nu nu nu. Och nu helt plötsligt är det nu och vet ni vad det betyder? Det betyder att jag reser om mindre än två veckor!
     Helt jävla galet. Och så jävla kul. Och i morgon ska jag få träffa alla jag tycker om och ha så jävla roligt så jag kan leva på det hela hösten.

2013-08-14

Stormen före lugnet

Nu är det bara två veckor kvar. Veckorna innan jag flyttade till USA var mitt humör som en bergochdalbana. Jag blev irriterad på allt, överlycklig för allt, arg på allt, grät över allt. Jag är betydligt lugnare nu (äldre och visare och allt det där), men det är fortfarande en jäkla massa saker att tänka på. Så istället för en massa känslor som svämmar över har jag nu en hjärna som håller på att koka över. Men det är lugnt. För om två veckor och 16 timmar är jag i Toronto! Toronto! Och då kommer allt slit vara värt det.


2013-08-13

Party-planning


15 dagar kvar

Så mycket att stå i. Så mycket som ska fixas. Så mycket som ska göras. Det känns som att to-do-listan är en mil lång och för varje grej jag bockar av dyker det upp två nya grejer som måste göras. Allt detta skulle varit okej om det inte var så att min hjärna håller på att få kortslutning varje gång den försöker hålla reda på allting i huvudet. Tack-och-lov för mina att-göra-listor, utan dem skulle jag gått in i väggen för längesen.

Så vad står då på agendan idag?

- Fixa tillfällig adressändring
- Ringa Tele2 och styra upp mitt abonnemang för hösten
- Ringa Nordea Finans och styra upp e-faktura
- Ringa Nordea och styra nytt bankkort
- Betala lägenheten i Kanada
- Börja packa ihop lägenheten här
- Handla
- Träffa Jenny och klippa mig
- Gör inköpslista inför fredag

Samt kurera mig då jag återigen känner en förkylning vara på G. Det skulle vara så typiskt om jag gick och blev sjuk till på fredag... 

2013-08-07

Nykär

La sombra del viento, The Shadow of the Wind, Vindens skugga fångade mig från första sidan. Och trots att jag bara är 80 sidor in i boken så kan jag redan nu säga att jag är kär. Jag menar, hur kan man inte älska en bok som ingår i en serie som heter 

De bortglömda böckernas gravkammare.


"Under the warm light cast by the reading lamp, I was plunged into a new world of images and sensations peopled by characters who seemed as real to me as my surroundings."