2010-12-31

Telefon-bloggar för första gången

Hihi. Jag sitter i soffan med min nya iphone i handen och känner hur möjligheterna öppnar sig. Blogga på tåget. Blogga på rasten. Blogga på toa. Okej, jag kanske inte kommer sträcka mig så långt, men jag älskar att jag skulle kunna om jag ville.


- Posted using my CaroliPhone

2010-12-12

Klockrent från tjuvlyssnat.se

En man ~55 läser högt ur en tidning för sin fru ~50.
Mannen: Kvinnor använder 30 000 ord per dag medan män använder 15 000.
Kvinnan: Anledningen måste vara att vi kvinnor måste upprepa allting för män.
Mannen: Va?

2010-12-07

Love is difficult

For one human being to love another human being: that is perhaps the most difficult task that has been entrusted to us, the ultimate task, the final test and proof, the work for which all other work is merely preparation.
- "Letters to a Young Poet"

Jag tror jag missuppfattat det här med att handla julklappar

Varje gång jag går ut för att shoppa lite inför julen så slutar det alltid med att jag kommer hem med saker till mig själv och/eller pojkvännen. Förra veckan blev det en klänning till mig och två (välbehövliga) anteckningsblock till oss. Och igår hamnade den här i min påse:

2010-12-05

Andra advent

Jobb 10.00 - 17.00. Sen ska Patrik hjälpa mig att fixa den %¤#&! bilen så jag kan skaffa vinterdäck imorgon. Efter det blir det spagetti- och köttfärssåsdejt med pojkvännen och till sist zzzzzova. Inte riktigt lika juligt som första advent men jag kan säkert klämma in nåt enstaka glas julmust och ett litet tänt ljus dagen till ära. Och låt oss inte glömma att lucka nummer fem måste öppnas i julkalendern också.

2010-11-29

Nedräkningen har börjat återigen

Har precis fått reda på att en ny bok av en av mina favoritförfattare är på väg; The Rogue av Trudi Canavan. Den femte maj 2011 är release-datumet och jag förstår inte hur jag ska kunna vänta! Vill ha nu, nu, nu! Ännu värre är egentligen att när jag väl har läst den kommer det ta ännu ett år innan fortsättningen kommer och då kommer det var ännu mer outhärdligt att behöva vänta. Egentligen borde jag vänta tills båda har släppts så jag kan läsa båda två på raken. Men det kommer jag ju inte att göra. Ack vilket i-landsproblem...

2010-11-28

Första advent

Julmusik spelar i högtalarna. Pepparkakor och julmust står framme redo att ätas och drickas. Julsakerna är framtagna ur källaren och kommer snart lysa upp vårt hem. Julen är här...

2010-11-26

Ni kan se det här som flera statusuppdateringar

--> Sitter med tårar i ögonen och tittar på CNN heroes. Vilka otroliga människor det finns ute i världen. De ger mig hopp om att världen kan bli bättre, och att en människa kan göra så mycket. 

--> Jag fick VG i biologi B, wohoo! Tre och ett halvt år efter gymnasiet, det var verkligen på tiden. Nu är frågan vilket ämne jag ska ge mig på härnäst...

--> Two weeks down, four to go. Ni får stå ut med att mina SMS inte innehåller å-ä-ö ett tag till, men jag håller tummarna varje dag att min iPhone ska dyka upp tidigare än väntat. Det stod ju trots allt att leveranstiden var "upp till" sex veckor.

--> Förra veckan sa jag upp mig på V och i januari blir det jag som sadlar om och lämnar baren för att ställa mig bakom dealerbordet på kasino istället. Med nytt år kommer nya utmaningar, och det är precis så vi vill ha det. Eller hur?

2010-11-20

Migrän?

Har precis läst på lite om symptomen för migrän, och jag undrar om det inte är det jag har. Fick huvudvärk igår efter jobbet och den har inte tagit nåt uppehåll än.
Jag har aldrig riktigt vetat hur det ska kännas för att huvudvärken ska kallas just migrän, jag har alltid trott att det varit spänningshuvudvärk jag haft när jag känt så här. Men vissa symptom som vårdguiden säger är tecken på migrän; pulserande huvudvärk, ljud- och ljuskänslighet, att den kan vara upp till tre dygn, de stämmer alla in på mig. När jag tar alvedon fungerar det bara korta stunder, om det ens fungerar över huvudtaget (idag har det inte gjort det, även fast jag tagit fyra tabletter). Och majoriteten av gångerna när jag får sån här huvudvärk är det efter att jag haft en stressig vecka, eller när jag får lite extra ledigt från jobb eller livet i allmänhet, det är tydligen ofta då man får migränattacker; när man "slappnar av". Tydligen har även 70% av dem som får migrän någon nära släkting som också får det (hej storasyster).

Nu är frågan, vad ska jag göra med den här uppenbarelsen? Jag, fröken Caroline, får migränattacker. Hur mycket hjälper det egentligen att ha fått en "label" på min huvudvärk?
Jag kan ju till att börja med gottta mig i att det inte är så illa att jag blir illamående och kräks i alla fall, som tydligen många gör. Sen tänker jag nog testa på att investera i sån där speciell medicin mot just migrän, funkar det så är ju det hur bra som helst, då slipper jag gå runt i flera dagar med ont i huvudet som jag gör nu. Men förutom det finns det inte så mycket annat att göra än att fortsätta leva på som vanligt och hoppas att attackerna inte dyker upp alltför ofta.

2010-11-16

Trouble in Paradise?


Så här kan det se ut när jag och Steve bråkar här hemma:

2010-11-12

Nä, nu får det vara nog!

Man vet att det är dags att gå och lägga sig när man tittar på det man skrivit och hjärnan står helt stilla. Inte ett ord tas in och inte ett ord kommer ut. Så kan man inte ha det när det är en labraport som ska skrivas. Så nu får det vara nog, jag går och lägger mig!

Procrastinate much?

Jag bloggar väldigt sällan nuförtiden, men när det är dags att sätta sig och plugga då kommer man plötsligt på hundraelva saker man vill dela med sig av här på bloggen. Kan ni svara på hur det kommer sig?

2010-11-11

Bättre sent än aldrig

Klockan 22.30 sätter jag mig för att plugga ikväll. Bra där Carro!
Efter en extra lång dag med läkarbesök före jobbet, somnade jag i soffan direkt efter middagen ikväll. Hur skönt som helst! Men kanske inte det smartaste när det var meningen att jag skulle plugga hela kvällen då jag har slutprov nästa vecka. Men, men, bättre sent än aldrig eller vad är det man brukar säga? Så nu har jag laddat med te och choklad och är redo att sitta här ett par timmar. Vilken tur att jag inte börjar förrän klockan tre imorgon! Ibland är det bra att ha kvällsjobb.

2010-11-08

Kära mamma

Häromveckan gick jag in i disken på jobbet, där killarna alltid lyssnar på musik, och kom på dem med att lyssna på Karlavagnen på radion. Japp, de "coola" disk-killarna som knappt förstår svenska satt och lyssnade på P4:s radioprogram Karlavagnen när de jobbade. Precis som du och jag brukade göra på landet för tio år sen innan vi skulle gå och sova. Och jag kom på mig själv med att tänka "Åh, det här måste jag gå hem och berätta för mamma!"

Men just det...
Det går inte.
Du är ju inte här.

Och att berätta det för någon annan är inte samma sak, för ingen skulle förstå och uppskatta det på samma sätt som du. Ingen förstår eller uppskattar nånsin nånting på samma sätt som du...

Men i hopp om att du kanske kan läsa det här, på ett eller annat sätt (let's face it, om de inte har internet-uppkoppling i himlen tycker jag du lika gärna kan flytta tillbaka) så skriver jag ner det här. Och hoppas att påminnelsen om våra otaliga somrar på landet gör dig lika glad inombords som de gör mig.

2010-11-07

Söndagsmyyyyys

Kärleken är på väg hem från jobbet och jag tänker överraska honom med massa tända ljus, en fördrink innan maten och en skitsnygg flickvän som inte alls ser ut som att hon legat och slappat hela dagen.

(Vi får hoppas att han inte läser det här på tåget på vägen hem...)

2010-11-06

Varvar ner...

Efter en hetsig kväll på jobbet är det så skönt att få komma hem och bara varva ner. Koka te, glida in i pojkvännens alldeles för stora t-shirt och slänga sig i soffan med datorn i knät.

Kvällen har varit krävande på humöret och vad som skulle varit ett fyra-timmars glidarpass, blev istället ett sju-timmars stängningspass. Inte för att jag har något emot att jobba över men när folk inte beter sig som folk och allt man vill göra är att stänga, är det lätt att irritationsnivån stiger. (Tur att jag hade Tess med mig så vi kunde beklaga oss till varandra.) Jag satsar på en bättre morgondag istället då jag stänger återigen.

Nu tror jag det är dags för mig att krypa ner under täcket och sussa lite. Man kan ju inte sitta här hela natten liksom!

2010-10-24

Fjärde gången gillt?

Jag skrev högskoleprovet idag för fjärde gången. Hade höga förhoppningar då jag höjt mina poäng med 0.1 varje gång jag skrivit det tidigare. Har till och med hunnit gå och tänka att om jag höjer mig med 0.1 poäng den här gången så tror jag inte jag tänker skriva det nåt mer. Då känner jag mig nöjd liksom.
Tyvärr tror jag inte det blir så. Kollade upp mina provsvar tidigare ikväll och blev faktiskt lite besviken. Hade bara bättre provresultat på en av de fem delproven jämfört med förra året. Och de fyra där jag fick lägre resultat, var det ganska mycket lägre än sist. Visst, de officiella provsvaren kommer inte ut förrän om en månad så man vet ju aldrig, det kanske gick okej ändå. Men jag är ganska säker på att det inte kommer bli nån höjning för min del.
Ja, ja... Det är bara på'n igen. Jag får ge det en till chans till våren igen. Då kanske man till och med ska försöka plugga till det för en gångs skull. Och även om det inte skulle gå bättre då så är mitt senaste resultat av högskoleprovet inget att skämmas för. Det kanske till och med är nåt jag tänker vara stolt över...

2010-10-22

Vad konstigt det känns att komma hem till en tom lägenhet

Jag är inte van att vara ensam hemma på kvällarna. Sen vi flyttade ihop är det ju jag som varit borta på kvällarna och Steve som legat och sovit när jag kommer insmygandes efter jobbet. Ikväll är det helt plötsligt ombytta roller. Nu är det jag som ligger i sängen före tolv på grund av tidig morgondag och han som jobbar stängning inne i stan. Jag måste erkänna att det känns lite tomt.
Och än en gång kommer jag på mig själv med att bli förvånad över att jag saknar honom. Jag trodde det var meningen att man skulle tröttna på varandra när man bodde ihop; att man skulle bråka om smutsiga kalsonger och vems tur det är att diska. Inte trodde jag att jag skulle ligga ensam i sängen en fredagkväll och sakna mannen jag bor med...

2010-10-15

Dags att dra igång en strejk?

De senaste veckorna har jag kommit på mig själv med att tänka mer och mer på mina, och mina kollegors, rättigheter på jobbet. Jag har märkt att ju längre jag jobbar desto fler saker upptäcker jag att man borde göra (att ledningen borde göra) för att ta hand om de anställda.
Det är ett faktum att 98% av alla som jobbar på V sliter rumpan av sig för att göra ett bra jobb och 98% av oss gör det för en skitlön. Visst, det är restaurangbranschen vi jobbar i och den har aldrig varit speciellt generös vad gäller löner och förmåner, men då har man i alla fall haft dricks som väger upp för det. Jag fick min första dricks för en månad sen, då hade jag jobbat på V i åtta månader och dricksen jag fick låg på 900 kr. Om vi räknar lite närmare kan vi se att det blir lite över än en hundring per månad och det i sin tur blir ca 7 - 8 kr per arbetspass. 8 kr! Förstår ni hur lite det är??? På mitt förra jobb, som var en liten förortspub där det inte alls dricksades särskilt mycket fick jag ändå ihop en två- trehundra spänn en lördagkväll. Och nu när jag jobbar på ett mångmiljonföretag som finns i 40 länder över hela världen så får jag 8 kr per kväll. Det är ju helt sjukt!
Och nu går mina tankar så här; att om ett ställe som V, där orden "serviceinriktad" och "glädjespridare" är femtio procent av det de räknar som sin värdegrund inte kan ge sina anställda mer i lön, då får de banne mig se till att kompensera oss på nåt annat sätt. Man kan inte kräva att ens anställda ska gå runt och vara snälla och glada och trevliga och le hela tiden och alltid vara på sitt bästa humör om man inte hjälper dem och ger dem nånting tillbaka. Vad sägs om att erbjuda dem en massage nån gång i månaden för att lindra deras ömma kroppar som de sliter ut varje dag. Och varför inte fixa fram nåt bra erbjudande där de kan köpa bra arbetsskor och arbetskläder som gör att de inte behöver dra av flera tusen om året från deras redan låga inkomst på utslitna skor och kläder. Eller varför inte bara bjuda dem på ett par öl nån gång i månaden som tack för att de gjort ett bra jobb. Det kan inte vara så svårt. Eller?
Det är nästan så jag känner för att dra igång en strejk när jag sitter och varvar upp mig själv så här. Vad tror ni de skulle göra om de nästan 200 anställda på V helt plötsligt bestämde sig för att inte dyka upp på jobbet en dag? Jag tror inte ens vi skulle behöva gå så långt, vi skulle helt enkelt bara kunna sluta att vara glada och trevliga på jobbet ett tag så får vi se hur lång tid det tar innan gästerna börjar avta. Och när de slutar komma med sina fulla plånböcker, då kanske cheferna äntligen inser hur viktiga vi är för företaget och att det kanske skulle löna sig att värna lite mer om oss.

Nu när jag fått ur mig det där måste jag passa på att ge en mega-cred till alla mina underbara medarbetare på V. De kan vara de i särklass bästa kollegor en flicka kan ha (och pojke också förstås). Och jag är säker på att alla skulle hålla med mig när jag säger att den största anledningen till varför vi alla orkar stå där med ett leende på läpparna varje dag (eller ja, nästan i alla fall - vi är trots allt bara människor) är tack vare människorna vi jobbar med. Det är i alla fall ni som gör att jag orkar, och det tackar jag er för varje dag.

2010-10-11

Carolinsk terapi 101

För ett par timmar sen satt jag och fixade med ett så kallat personligt brev (ni vet, ett sånt man måste skriva när man ska söka jobb). Jag gick igenom allt som stod i annonsen, jag läste massa tips på nätet och jag diskuterade lite med mannen här hemma. Men trots allt förarbete gick det ändå käpprätt åt skogen när jag väl satte mig ner för att skriva. Meningarna kom inte fram så som jag ville och vissa blev inte ens avslutade för min hjärna fick idétorka mitt i. Jag blev sjukt frustrerad!
Och det här är inte första gången det har hänt, de få gånger jag satt mig ner för att verkligen skriva nånting de senaste månaderna, oavsett om det varit ett mail eller ett inlägg i den gamla bloggen, så har jag haft jättesvårt för att få ihop nånting konkret och faktiskt känna mig nöjd med det jag skrivit. För er som inte vet det så har jag alltid känt en viss stolthet över att jag kunnat uttrycka mig bra "på papper" så att säga. Och jag har använt skrivandet som en typ av terapi ett flertal gånger i mitt liv och när det kändes som att den förmågan helt plötsligt gått upp i rök, då blev jag ledsen. Jätteledsen. Så ledsen att jag var tvungen att lägga ifrån mig datorn och ta mig ut i friska luften och rensa tankarna lite.
Det var då jag insåg vad jag måste göra. Jag måste börja blogga igen. För trots att jag kanske inte känner samma intresse av att dela med mig av mitt liv på samma sätt som jag gjorde förut, så finns det fortfarande en liten del av mig som faktiskt behöver själva skrivprocessen.  Processen av att sitta framför en dator och fundera lite och skriva lite och tänka lite och skriva lite till och tänka lite mer och radera och skriva om och så fundera ännu lite mera och... Ja ni fattar. Allt det gör att jag känner mig lite klarare i huvudet. Och om det finns nåt som gör att jag kan rensa lite bland alla dessa snurrande tankar, ja då jäklar tänker inte jag vara den som slänger bort det.
Jag tänker alltså se det här som en början till en ny terapi-session. Ni är varmt välkomna att iaktta (eller delta om ni hellre vill det) i de olika delarna så får vi se om vi inte kan få ordning på den lilla hjärnan till slut.