Jag är inte van att vara ensam hemma på kvällarna. Sen vi flyttade ihop är det ju jag som varit borta på kvällarna och Steve som legat och sovit när jag kommer insmygandes efter jobbet. Ikväll är det helt plötsligt ombytta roller. Nu är det jag som ligger i sängen före tolv på grund av tidig morgondag och han som jobbar stängning inne i stan. Jag måste erkänna att det känns lite tomt.
Och än en gång kommer jag på mig själv med att bli förvånad över att jag saknar honom. Jag trodde det var meningen att man skulle tröttna på varandra när man bodde ihop; att man skulle bråka om smutsiga kalsonger och vems tur det är att diska. Inte trodde jag att jag skulle ligga ensam i sängen en fredagkväll och sakna mannen jag bor med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar