2015-04-28

3 månader senare

Nä men oj, jag gick och skaffade mig ett liv och vips blev bloggen lidande igen. Vad ovanligt. Inte för att jag tror att bloggen lider särskilt mycket egentligen. Tror att alla mina en läsare (det är du Alexandra) känner mig tillräckligt väl vid det här laget för att inte förvänta sig nån kontinuitet på det här stället.

Men så vad gör jag då här? Efter tre månader av tystnad.

Kan vara så att jag försökte gå och lägga mig extratidigt ikväll så jag kunde få en ordentlig natts sömn för första gången på en vecka. Och det kan vara så att jag legat och vridit och vänt mig i sängen i två och en halv timme utan att lyckas. Och det kan vara så att jag nu hatar på precis allting i hela världen för jag pallar inte ligga ensam med mina tankar en sekund till och måste få ur mig lite av min frustration.

Det är då du lilla bloggen är så bra. För hit kan jag komma och få ur mig både tankar och aggressioner på en och samma gång. Det ena genom att bara skriva alla konstigheter som dyker upp i huvudet, och det andra genom att slå lite extra hårt på tangenterna. Jag vet, det låter fjuttigt, men det funkar. Så himla bra.

Så. Status? Klockan är 00.06 denna otroligt härliga måndagkväll. Och jag har alltså försökt somna sen ca 21.34 ikväll. Läste lite bok. Kunde inte somna. Lyssnade på Vänner. Kunde inte somna. Tänkte lite tankar. Kunde inte somna. Slutade tänka tankar. Kunde inte somna. Tittade på Vänner. Kunde inte somna. Skrev till Emma. Inget svar. Pratade med Negar. Hon ville ringa upp senare. Gick ut på verandan. Det var kallt.

Världen är kall. En kall, mörk, dyster plats. Det är vad världen är. Och med det sagt tänker jag göra ett sista försök att sova.