Häromveckan gick jag in i disken på jobbet, där killarna alltid lyssnar på musik, och kom på dem med att lyssna på Karlavagnen på radion. Japp, de "coola" disk-killarna som knappt förstår svenska satt och lyssnade på P4:s radioprogram Karlavagnen när de jobbade. Precis som du och jag brukade göra på landet för tio år sen innan vi skulle gå och sova. Och jag kom på mig själv med att tänka "Åh, det här måste jag gå hem och berätta för mamma!"
Men just det...
Det går inte.
Du är ju inte här.
Och att berätta det för någon annan är inte samma sak, för ingen skulle förstå och uppskatta det på samma sätt som du. Ingen förstår eller uppskattar nånsin nånting på samma sätt som du...
Men i hopp om att du kanske kan läsa det här, på ett eller annat sätt (let's face it, om de inte har internet-uppkoppling i himlen tycker jag du lika gärna kan flytta tillbaka) så skriver jag ner det här. Och hoppas att påminnelsen om våra otaliga somrar på landet gör dig lika glad inombords som de gör mig.
Jag förstår!
SvaraRadera