1 dag kvar

RASTLÖS

6 dagar kvar - seg start

Efter ett mail-samtal från nya chefen har vi kommit överens om att jag jobbar min första dag på tisdag nästa vecka. Så det är fortfarande 6 dagar kvar tills nya livet, med nya rutiner, nya människor och ny dygnsrytm börjar. Och det är väl helt okej, men fan vad galet rastlös jag är efter att varit "ledig" i flera månader.

Har inte alls mycket planerat i veckan så försöker desperat hitta saker att fördriva sista tiden med. Speciellt om jag ska lyckas med min strävan att gå upp i ottan hela veckan. Nu i förmiddag är planen att jag ska ta mig upp och åka till Alexandra. Men även om klockan ringde för 45 minuter sen så ligger jag fortfarande kvar i sängen. Väldigt trött. Och jävligt kall!

Men, men, nu börjar magen kurra, så det blir till att lämna sängens sköna famn och röra mig mot kylskåpet för att fylla kroppen med energi inför denna nya dag.

7 dagar kvar

Klockan är snart halv elva denna nya måndagförmiddag och jag har redan varit vaken i över två timmar. Och ja, jag är ledig. Med absolut ingenting inplanerat förrän senare ikväll. Jag är uppriktigt förvånad över mig själv och att det var så enkelt att gå upp när klockan ringde tio över åtta.

Men så kommer det få vara nu den här veckan. För om inte mindre än sju dagar så börjar det nya livet. Arbetslivet. Nio till fem. Måndag till fredag. Inga undantag. Så för att det inte ska komma som en chock när jag behöver ställa klockan på 06 nästa måndag ska jag ta den här sista veckan av frihet och försöka få min kropp att inse att det är okej att gå och lägga sig före tolv på kvällarna och gå upp före åtta. (Även om tanken på att folk går och lägger sig klockan tio på kvällarna fortfarande känns helt absurd.)

Så uppgiften denna vecka är därför att ställa klockan supermegatidigt varje morgon, och faktiskt gå upp då, oavsett hur länge jag varit vaken kvällen innan. Så jag slipper gå runt som en zombie sen om en vecka och faktiskt kan vara lite trevlig och fokuserad på nya jobbet.

Och idag gick det alltså hur bra som helst. Har till och med hunnit vara ute på en morgonpromenad i snörusket:

#tbt

Den här pinglan har jag hängt med senaste
dygnet. Mkt välbehövd kvalitetstid <3

<3

"Equality for women is progress for all."

2015 - dag 1

Jag avslutade alltså år 2014 med att bli fullkomligt golvad av känslor. Kulmen nåddes på nyårsafton när mina hormoner måste gått bananans och jag fick använda varje gnutta av självkontroll till att inte sätta mig ner mitt i restaurangen och brista ut i gråt.

Nyårspasset på CC passerade trots detta relativt snabbt och händelselöst förbi och de första morgontimmarna på året spenderades med Emma, Yazna och Tina och champagnefrukost på jobbet. Somnade sedan 09 i morse för att gå upp fem timmar senare och pallra mig tillbaka in till stan hem till Minna för plock-middag och tjejsnack med tjejerna.

Välbehövd kvalitetstid, definitivt. Men inget har ändrats och det som för en vecka sen var känslor av lycka, glädje och hopp inför det nya året har nu ersatts av uppgivenhet, sorg och apati.

Helvete.

Livsråd

"Bli inte för överväldigad av möjligheterna. Ta ett steg i taget. Kolla vart du är just nu, klura ut vilka riktningar som känns som att du skulle vara sann mot dig själv om du tog ett steg i dem. Beräkna det minsta enskilda steget du kan ta som gör meningsfull och positiv skillnad i ditt liv, och ta ett steg i den riktningen. När du står där, repetera processen."

Dan före dan före dan före dopparedan

Fjärde advent idag. Har tillbringat denna advent i sann söndags-anda. Det vill säga jag har diskat, städat, handlat och sen hunnit med en snabb fika med syster. Och nu går julmusiken på repeat och jag ska fixa lite kort till sista julklapparna och sen kommer jag vara super-mega-redo för julafton!

Det är så sjukt hur mycket stress som släppt sen jag fick beskedet från C. Tycker fortfarande mörkret är extremt jobbigt och energinivån är låg jämfört med om det skulle varit vår eller sommar. Men all ångest och press är som bortblåst! Jag går bara runt och njuter av att vara ledig varje dag samtidigt som jag räknar ner dagarna tills jag får börja jobba.

Imorgon ska jag förhoppningsvis träffa Nakita, vilket ska bli jättekul då det var eeeevigheter sen vi sågs. Kaffe och tjejsnack känns som ett ypperligt sätt att börja julveckan. Sen på tisdag ska jag sova hos Åza så blir det en heldag med henne, W och killarna på julafton - ska blir hur mysigt som helst. Sen står jobb på schemat på juldagen och på lördag ska jag och Negar gå och se Benkes dansshow Play. Stop. Rewind. Jag har en toppenvecka framför mig helt enkelt.

Din musik räddar liv

Denna vecka går i Musikhjälpens anda. Jag blir alldeles varm i kroppen av att tänka på det. Det finns något så fint i att så många, över hela Sverige, går ihop och i en veckas tid tillsammans jobbar för en bättre värld. Fler såna här initiativ i världen tycker jag.

I år är temat och målet att vi ska stoppa spridningen av HIV. Det pratas inte lika mycket om HIV och AIDS längre, men faktum är att 35 miljoner människor lever med HIV-viruset idag. Det är en helt sjuk siffra.

Så vad säger ni, varför inte hoppa över den där latten på lunchen eller ölen på AWn och låt de pengarna gå till något som kan bli en livsavgörande förändring för någon annan. En fika för 50 kr här räcker till ett års förbrukning av preventivmedel där.

Vill du skänka en slant och samtidigt önska en låt i musikhjälpen skickar du ett SMS till 72 999. I SMS:et skriver du hur mycket du vill skänka (50, 100, 200, 300 eller 500) följt av artist, låt och motivering. Ex: 50 John Mayer Waiting on the World to Change För hoppet om en bättre värld.

Din musik räddar liv <3