Otålig

Om fem dagar och fyra timmar sitter jag i en bil på väg till Arlanda. De fem dagarna och fyra timmarna kan inte gå fort nog. Jag är redo att åka nu! Hela sommaren har jag gått runt och skjutit upp allt Kanada-planerande för jag har velat leva i nuet och njuta av den underbara svenska sommaren vi har haft. Men tiden har hunnit ikapp mig och de senaste veckorna har jag börjat inse att avresan närmar sig och jag har tvingats ta tag i fler och fler saker för att bli redo för avfärd. Och nu är jag det. Nu är jag redo. Jag har bokat min flygbiljett. Jag har betalat mitt boende. Jag har fixat höstens schema. Jag har planerat mina första två dagar i Toronto. Jag har en Cassie som hämtar mig på flygplatsen. Jag är redo att lämna Sverige bakom mig.

Men nej.

Det går inte. För det är fem dagar och sju timmar kvar tills planet lyfter. Och jag har inte packat resväskan än. Och jag har inte packat ihop lägenheten än. Och jag har inte löst bileländet än. Och jag har inte sagt hej då till alla än. Och listan bara fortsätter... Och jag har ingen energi att göra nån av de där sakerna för jag vill bara åka nu nu nu!

Jag har haft en underbar sommar i ett underbart Sverige. Men den är över nu. Jag är redo att avsluta kapitlet "The Summer of YOLO and KBK" och börja kapitlet "Carro gör London, Kanada osäkert".

Nu.

Förväntansfull

Som det ser ut här hemma skulle man kunna tro att jag ska resa bort en vecka. Men nej, det här är bara det som ska med till Patrik och Maria i morgon för min "avskedsfest". (Och då är det fortfarande saker i kylen och frysen som väntar på att plockas fram.)

     När jag började planera den här festen i mitten på maj kändes det som att det var en evighet kvar till mitten på augusti och jag ville bara att det skulle bli nu nu nu. Och nu helt plötsligt är det nu och vet ni vad det betyder? Det betyder att jag reser om mindre än två veckor!

     Helt jävla galet. Och så jävla kul. Och i morgon ska jag få träffa alla jag tycker om och ha så jävla roligt så jag kan leva på det hela hösten.

Party-planning

Sömnlös i Stockholm

Så. Klockan är ställd på 7.30 imorgon då det är meningen att jag ska befinna mig på Gullmarsplan klockan 10.00 så jag, Alex, Erik och Julia kan börja vår roadtrip mot Kalmar och årets fest.

Så varför är jag fortfarande vaken så här 7 timmar före take off?

- Kanske är det för att jag hajpat den här festen i flera veckor och nu känner mig som ett barn dagen före julafton.

- Kanske är det för att jag så sent som igår bestämde mig för att åka vidare till Halmstad på söndag och nu ligger och funderar på om jag packat allt som behövs för att vara borta fem dagar istället för en.

- Kanske är det för att jag jobbat natt i två månader och därför har en kropp som inte är van att gå och lägga sig så här "tidigt" på kvällen.

Oavsett så känns det jävligt dumt att jag är vaken just nu.

Men det gör inte att jag somnar lättare för det.

Jobbajobbajobba

I juni jobbade jag sammanlagt 120 timmar. Ett perfekt antal för att hinna tjäna pengar och samtidigt hinna ha ett liv (aka. uppleva the summer of YOLO and KBK). I juli kommer jag att jobba över 180 timmar. Så har inte riktigt lika mycket tid över till att leva livet den här månaden. Mitt schema ser ut som så att jag jobbar tre dagar, är ledig två, jobbar tre dagar, är ledig två, etc etc. Det kanske låter najs, men när man jobbar natt och dessutom kör långpannor hela tiden så är det sällan man hinner vila upp sig på de lediga dagarna innan det är dags att ställa in sig på jobb igen.

Men imorgon är min sista natt, sen är jag ledig hela helgen och då blir det feeeeest med Vapiano-brudarna. Måndag - onsdag jobbar jag tre nätter till men sen får jag vara ledig i hela sju dagar, wohooo! Då står bland annat fest i Kalmar på agendan, sen måste jag verkligen ta tag i allt som har med Kanada att göra. Känns som att jag satt alla tankar om framtiden på paus i huvudet den senaste månaden. Men har börjat inse att "framtiden" bara är sex veckor bort och att det kan vara dags att trycka på start-knappen.

Sömn, vad är det?

Det här med sömn alltså. Har snittat ungefär fem timmar per natt sen jag kom hem från seglingen i torsdags. Och under den tiden har jag jobbat tre dagar, firat midsommar, haft utekväll med Negar, haft sommaravslutning med styrelsen och myst på Koh Pangang med Lotta, Erik och Claudia. Men trots viss trötthet idag så kan jag inte säga annat än att jag mår riktigt jävla bra just nu. Det här är min sommar och om jag måste offra lite sömn för att kunna uppleva mer av den så kommer jag göra det.

Sommarlovet fortsätter att leverera

I torsdags kom jag hem efter att ha varit ute och seglat med Alex, hennes kille och tre andra sköningar i fem dagar. Fy fan vad bra vi hade det! Skulle lätt kunna tänka mig att lära mig segla och skaffa segelbåt i framtiden! Det var så himla mysigt att bara åka från ö till ö och inte behöva oroa sig för nåt annat än vädret och vad man skulle grilla till middag. Och på nätterna blev man vaggad till sömns av vågorna. Fick även uppleva hur det kändes att vakna upp på morgonen av att sängen lutade i 30 grader, och det var ju... intressant. Sista kvällen innan hemgång slog vi på stort med 22-årsfest, bastu-badande och årets första (och andra och tredje...) dopp. 

Livsnjutare.

Skärgården levererade sommarvärme en dag i alla fall.

Livet på sjön är hårt (speciellt när man är bakis).

Alltså maten... *dreglar*

Ännu mera livsnjutare.

Utsikten från ett utedass. #truestory

Mitt i sommaridyllen passar jag och
Alex på att läsa skräckromaner #Cirkeln

En roddbåttur senare.

Grillmasters. 

Seglingen 2013.
Ett minne för livet.

Sommaren 2013 fortsätter leva upp till sitt namn.

CarroLive

Mår rätt bra just nu.