Konsten att stressa

De senaste åren har jag lärt känna mig själv rätt bra när det kommer till vart mina gränser går gällande stress. Mina tre år i NärS (och även hela Kanada-vistelsen), samtidigt som jag pluggade, testade min stresstålighet rejält och jag har efter det börjat förstå vilka situationer och kombinationer det är som gör mig stressad.

I och med detta har jag också blivit mycket bättre på att känna igen varningssignalerna för när jag närmar mig bristningsgränsen. Och det är ju jättebra! Men jag har dock börjat inse att även om jag känner igen varningssignalerna, så har jag ännu inte än kommit på hur jag ska hantera situationen alla gånger.

Tidigare har sakerna som skapat stress varit saker jag på ett eller annat sätt valt själv. Det har varit frivilliga uppgifter, sociala aktiviteter och saker som egentligen inte påverkar någon annan än mig själv. Och därmed saker som varit relativt enkla att ta sig ur rent praktiskt (även om det varit svårt mentalt till en början). 

Men de senaste veckorna är det jobbet som börjat skapa stress. Och jag har börjat märka av varningssignalerna. Men till skillnad från tidigare så räcker det inte med att jag ser varningssignalen och kan säga "okej, men då slutar jag med den här grejen som gör mig stressad så kommer stressen släppa efter en stund". För jobbet kan jag ju inte bara släppa. 

Så jag måste komma på vad som är lösningen när jag hamnar i en situation som gör mig stressad, men som fortfarande måste hanteras. För just nu känns det som att jag ser situationen. Jag ser varningssignalerna. Jag ser vad det är som gör mig stressad. Men jag vet inte vad jag kan göra åt det. Situationen ser ju ut som den gör.

Jag måste hitta ett sätt som gör att jag kan fortsätta hantera situationen, men utan att bli stressad av det. Eller snarare, hitta ett sätt som gör att jag kan hantera stressen så den kan ligga på en sån nivå att den inte påverkar mig negativt.

Kreativitet är nyskapande problemlösning.

För er som undrar hur "studentlivet" ser ut

Paus i The Big Apple

Har börjat få överdos på livet här igen. Nästan så jag skulle behöva en Bradford-helg till så jag kan återhämta mig. Men istället är det inget mindre än New York City som står på agendan i helgen! Inte helt fel det heller. Ska bli svinkul att se staden igen - på riktigt den här gången. Visst jag har varit där förut, men bara för en kväll. Känns inte riktigt som att man kan säga att man upplevt New York när man endast varit där några timmar. Även om jag hann med en hel del under de timmarna:

http://carrokvinnan.blogspot.ca/2008/12/bildsession-1.html

http://carrokvinnan.blogspot.ca/2008/12/bilder-frn-top-of-rock.html

Men ser verkligen fram emot att få vara där lite längre den här gången så jag får chansen att känna av staden mer ingående.

Academic vacation

Livet i London går sin gilla gång och snart har jag varit här i en månad. Ligger efter i plugget, men före i livet. Så gott som varje helg fram till mitten av december är uppbokad. Och i och med det börjar jag redan känna mig stressad över att jag åker hem snart. De kommande tre månaderna är det meningen att jag ska hinna med fyra midterms, fem final exams och typ arton assignments (om inte mer!). Dessutom ska Alex komma på besök i två veckor, Maria och Nakita likaså och New York och Montreal (och kanske Toronto igen) ska besökas. Sen är Thanksgiving, min födelsedag och Halloween på ingång som så klart också måste firas.

Det är tur att jag har ledigt ett tag i januari innan vårterminen börjar; kommer behöva vila upp mig i flera veckor efter denna "academic vacation". 

Stormen före lugnet

Nu är det bara två veckor kvar. Veckorna innan jag flyttade till USA var mitt humör som en bergochdalbana. Jag blev irriterad på allt, överlycklig för allt, arg på allt, grät över allt. Jag är betydligt lugnare nu (äldre och visare och allt det där), men det är fortfarande en jäkla massa saker att tänka på. Så istället för en massa känslor som svämmar över har jag nu en hjärna som håller på att koka över. Men det är lugnt. För om två veckor och 16 timmar är jag i Toronto! Toronto! Och då kommer allt slit vara värt det.

Bara vara

Jag är inne i en sån där period där jag inte orkar göra så mycket annat än det jag måste just nu. Det vill säga gå till skolan, plugga och jobba lite då och då. Men trots att hemma är stället jag helst vill vara på så finns det bara så mycket att göra här innan hjärnan börjar slå knut på sig själv. Och efter att ha plöjt igenom fem (snart sex) säsonger av Bones de senaste veckorna kände jag att det började bli dags att göra någonting lite mer kreativt. Så idag gick jag till garnaffären som ligger här utanför mitt lilla centrum i hopp om att hitta något roligt jag skulle kunna brodera (ja, jag vet pensionärsvarning, tänker inte ens nämna att jag även älskar att lägga pussel och lösa korsord). Och vad hittar jag om inte ett superroligt kit där man får två iPhone-skal att brodera och sex mönster att välja på! Sagt och gjort. Och nu sitter jag här med nålen i handen och ett (redan!) halvfärdigt iPhone-skal och känner hur stressen bara rinner av mig.

Veckans avslappningsmetod.

Busy busy busy

Jeez! Har varit mycket att göra senaste två veckorna. Främst för att vi imorgon ska skicka in årets Systemvetardagskatalog för tryck så vi har jobbat stenhårt för att få den klar. Det är även dags att sätta årets budget och verksamhetsplaner för kåren så det har varit många långa styrelsemöten och förberedelser inför det. Sen har jag ju mina projekt och presentationer som ska göras varje vecka. Det är mycket nu helt enkelt. Ungefär så här har jag sett ut i två veckor: 

Jag har inte ätit mat hemma på en vecka. Ingen överdrift överhuvudtaget. Det här med att spara pengar går dåligt så där just nu. Men som sagt, imorgon skickas katalogen på tryck och på onsdag är kårens årliga Ekonomiska Föreningsmöte, så efter det borde det lugna ner sig. Då kanske man hinner blogga lite oftare igen!