Konsten att skriva blogginlägg mitt i natten

Gick in här för att skriva av mig pga kan (som vanligt när jag är här) inte sova. Men fastnade i massa andra flöden så har glömt bort vad det var för tankar det var jag behövde bli av med.

Men. Bland mina datorbravader råkade jag hitta hitta den här sidan http://www.kreatorskvinnor.se/. Grymt bra idé. Hoppas att den utvecklas och får stor räckvidd så kanske folk kan sluta använda argumentet "anledningen till att vi inte har några kvinnliga <insert job title> är för att det inte finns några".

Övriga saker som är aktuella just nu:

Har precis läst ut The Wise Man's Fear, andra boken i The Kingkiller Chronicles. Mycket bra bok. Mycket bra böcker. Även första boken The Name of the Wind var super. Tyvärr verkar tredje boken fortfarande vara långt borta. Detta trots att det gått fem år sen andra boken kom ut. Men. Jag gillade dem starkt. Och ser fram emot att läsa om dem sen inför att tredje boken släpps. (Till skillnad från Game of Thrones-böckerna som jag bävar för att läsa om när sjätte och sjunde böckerna äntligen kommer.)

Hösten, vintertiden och därmed också mörkret är här. Vilket som vanligt gör att min energinivå går ner på nästintill noll. Känslorna jag beskrev i inlägget i juni är lååååångt borta. Raka motsatsen skulle man kunna säga. Eller nej, inte riktigt. För jag sitter ju trots allt återigen här, en måndagkväll, sömnlös på grund av för många snurrande tankar i huvudet. Men till skillnad från i juni då jag bara villa hoppa, skutta och dansa dygnet runt så vill jag nu inget hellre än att gömma mig under min säng tills våren är tillbaka.

Man skulle kunna tro att tankarna som håller mig uppe har med det livsavgörande beslutet att göra, men se det har det inte. Innan jag släckte började jag läsa i boken Introvert - den tysta revolutionen av Linus Jonkman. Och det är mycket sånt som börjat snurra i huvudet igen. Introversion. Extroversion. MBIT. ISFJ. HSP. Finns mycket att gräva i när man börjar analysera sin personlighet. Och nog för att jag tycker det är helt orimligt intressant med den typen av psykologi så hjälper det uppenbarligen inte mina sovvanor.

Vet ni vad mer som inte hjälper? Att det tar så lång tid att somna att man hinner bli hungrig, och sen försöker ignorera hungern i hopp om att man snart somnar. Det funkar INTE. Så med de orden tänker jag pallra mig upp till kylskåpet och se om det finns nåt ätbart att mätta magen med och sen ge det där med sömn ett försök igen.

Hörs snart igen!

Konsten att blogga när det inte finns något annat att göra mitt i natten när man inte kan sova

Hej bloggen !! *vinkar*

HELT GALET LÄNGESEN NU. Nästan prick ett år har det gått sen jag skrev sist. Och vad är det som gjort att jag kommit tillbaka hit igen? Gissa tre gånger.

Japp, exakt. Jag kan inte sova. Ovanligt va? Och som vanligt är det då du bloggen som får ta smällen när min hjärna behöver bli av med lite överflödiga tankar.

Så vad är det som håller mig uppe? Jag har väldigt mkt i huvudet just nu tror jag. Roliga saker. Spontana saker. Livssaker som får mig att växa. Men som också gör att jag har väldigt svårt för att varva ner på kvällarna. Jag går och lägger mig supertrött, börjar somna in, och sen vips dyker det upp massa roliga tankar som gör att jag går upp i varv igen.

Jag är fylld av glädje och livslust. Jag har kommit på att jag har ett väldigt tydligt "tell" som är en stark indikation på att jag mår bra i livet. När jag mår bra i livet så får jag danslust. Danslust = livslust. När jag är inne i en bra period i livet så händer det flera gånger i veckan att jag bara stänger av TV:n, sätter på musik på högsta volym, skiter i allt och bara dansar. Framför spegeln. Runt i lägenheten. Till pop och hip hop och rock och allt möjligt som kommer ur högtalarna. Och jag blir så otroligt lycklig av det. Endorfinerna bara flödar. Och jag mår bra.

Men det är också såna dagar och kvällar som jag sällan kan somna efteråt. För jag blir som hög på livet. Och när man är hög på livet vill man inte sova! Då vill man leva! Problemet är att för att orka leva behöver man sova. Så jag tänker göra ett nytt försök nu, så får vi se när vi ses igen bloggen. Kanske blir det om fem minuter, kanske blir det om fem år.

Puss så länge!

2015 - dag 1

Jag avslutade alltså år 2014 med att bli fullkomligt golvad av känslor. Kulmen nåddes på nyårsafton när mina hormoner måste gått bananans och jag fick använda varje gnutta av självkontroll till att inte sätta mig ner mitt i restaurangen och brista ut i gråt.

Nyårspasset på CC passerade trots detta relativt snabbt och händelselöst förbi och de första morgontimmarna på året spenderades med Emma, Yazna och Tina och champagnefrukost på jobbet. Somnade sedan 09 i morse för att gå upp fem timmar senare och pallra mig tillbaka in till stan hem till Minna för plock-middag och tjejsnack med tjejerna.

Välbehövd kvalitetstid, definitivt. Men inget har ändrats och det som för en vecka sen var känslor av lycka, glädje och hopp inför det nya året har nu ersatts av uppgivenhet, sorg och apati.

Helvete.

Livsråd

"Bli inte för överväldigad av möjligheterna. Ta ett steg i taget. Kolla vart du är just nu, klura ut vilka riktningar som känns som att du skulle vara sann mot dig själv om du tog ett steg i dem. Beräkna det minsta enskilda steget du kan ta som gör meningsfull och positiv skillnad i ditt liv, och ta ett steg i den riktningen. När du står där, repetera processen."

3 nätter i min egen säng

Så där. Tillbaka i landet sen 72 timmar tillbaka. Julhelgen har kommit och gått och jag mår hur bra som helst. Missförstå mig rätt, jag har haft det jättebra därborta och jag är jätteglad att jag åkte, men sista månaden var en riktig pärs och så fort jag satte mig i bilen från London var det som en vikt började lyftas från mina axlar. Och när jag la mig i min alldeles egna, mjuka, ogropiga säng hemma i Viksjö, försvann den helt och hållet. Och nu är jag här. Hemma. Och känner mig som en helt ny kvinna.

2013 har varit ett bra år.

Och 2014 kommer bli ännu bättre.

37 dagar

Så många dagar har jag kvar här på andra sidan Atlanten.

Känns skönt och vemodigt på samma gång.

Det är klart att det känns tråkigt att min tid här snart är över och att jag kommer bli tvungen att säga hej då till livet jag har skapat här. Men samtidigt ska det bli himla skönt att komma tillbaka till den svenska vardagen igen. Till MIN vardag. För fy fan vad jag inte har haft nån lugn och ro här borta. Tror inte jag haft en ordentlig Carro-dag på alla mina tre månader här. Och mitt psyke är inte gjort för sånt. Att leva med andra människor 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Med förväntningar om att man ska uppleva nya saker hela tiden. Ha kul hela tiden. Man får ju inte slösa bort den korta tiden man har här! Och samtidigt hinna plugga och prestera på det. Det blir rätt påfrestande efter ett tag.

Å andra sidan har jag lärt mig otroligt mycket om mig själv tack vare det intensiva livet här. Vad jag klarar. Vad jag inte klarar. Vart mina gränser går. Hur jag uppfattas av andra människor. Hur jag uppfattar mig själv. Vad jag behöver för att känna mig trygg. Vad jag behöver för att kunna prestera. 

Jag tror jag kommer se tillbaka på de här månaderna av mitt liv som väldigt omtumlande månader. Men som ändå varit otroligt lärorika och som kommer ha gett mig ny uppskattning för mitt liv hemma och alla människor jag har i det.

Så. Jag tänker ta vara på de 37 dagar jag har kvar i det här landet. Men efter det är jag mer än redo att komma hem och ta mig an nya utmaningar i mitt älskade Stockholm, med min älskade familj och mina älskade vänner. Jag saknar er allihopa.