Visar inlägg med etikett UWO. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett UWO. Visa alla inlägg

2013-12-16

3 nätter kvar med gropen

Jag har inte uppdaterat så mycket under min tid här i London så det är inte konstigt om ni inte fått höra något om min säng än. Men eftersom det snart är tid att lämna det här stället så vill jag ägna några rader åt att berätta hur min sovsituation sett ut de senaste fyra månaderna.

Sängarna som residerar i London Hall är ca 140 cm breda, har en stålram med sylvassa hörn och en madrass med ett presenningsliknande överdrag. Detta innebär att även om man tror att det endast är en säng man har i sitt rum, så är det egentligen ett förklätt vapen. Ett vapen som är designat för att hugga sina inneboende i benen tills de förblöder, alternativt göra så dess ockupanter drunknar i sin egen svett (då presenning inte direkt är känt som ett material som "andas").

Skulle det dock vara så att vapnet inte lyckas med sina försök att förgöra sina ockupanter på dessa vägar har den även en plan B. Madrassen är nämligen inte designad som vilken madrass som helst, utan madrassen har en stor grop i mitten av sig. Detta innebär att hur man än ligger, så ligger man i en konstant nedförsbacke. Vilket resulterar i att man varje morgon vaknar upp med både nack- och ryggont, (något som inte direkt botas av att sitta framför dator och skolböcker dag ut och dag in).

Och om inte detta vore nog så har den även den finurligaste funktionen av alla: Att även om man nån gång skulle ha turen att bli av med detta sängvapen och kunna flytta tillbaka till en "vanlig säng" (läs, säng utan dödliga intentioner). Så kommer man aldrig kunna njuta av denna, då man efter fyra månader i denna madrass vant sig vid gropen och därmed kommer tycka att det är obekvämt att sova i en säng utan backar.

Som man bäddar får man ligga eller hur var det nu?

2013-11-15

37 dagar

Så många dagar har jag kvar här på andra sidan Atlanten.

Känns skönt och vemodigt på samma gång.

Det är klart att det känns tråkigt att min tid här snart är över och att jag kommer bli tvungen att säga hej då till livet jag har skapat här. Men samtidigt ska det bli himla skönt att komma tillbaka till den svenska vardagen igen. Till MIN vardag. För fy fan vad jag inte har haft nån lugn och ro här borta. Tror inte jag haft en ordentlig Carro-dag på alla mina tre månader här. Och mitt psyke är inte gjort för sånt. Att leva med andra människor 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Med förväntningar om att man ska uppleva nya saker hela tiden. Ha kul hela tiden. Man får ju inte slösa bort den korta tiden man har här! Och samtidigt hinna plugga och prestera på det. Det blir rätt påfrestande efter ett tag.

Å andra sidan har jag lärt mig otroligt mycket om mig själv tack vare det intensiva livet här. Vad jag klarar. Vad jag inte klarar. Vart mina gränser går. Hur jag uppfattas av andra människor. Hur jag uppfattar mig själv. Vad jag behöver för att känna mig trygg. Vad jag behöver för att kunna prestera. 

Jag tror jag kommer se tillbaka på de här månaderna av mitt liv som väldigt omtumlande månader. Men som ändå varit otroligt lärorika och som kommer ha gett mig ny uppskattning för mitt liv hemma och alla människor jag har i det.

Så. Jag tänker ta vara på de 37 dagar jag har kvar i det här landet. Men efter det är jag mer än redo att komma hem och ta mig an nya utmaningar i mitt älskade Stockholm, med min älskade familj och mina älskade vänner. Jag saknar er allihopa.

2013-11-13

#academicvacation #nomore

Så var New York-helgen över. Maria och Nakita har åkt hem. Och verkligheten har äntligen hunnit ikapp. Inga fler torsdagsfester. Inga fler restaurang-middagar. Inga fler sovmorgnar. Inga fler fyra-dagars-helger. Inga pengar och ingen fritid. Min academic vacation är officiellt över.

Det är dags att börja plugga.

2013-10-29

Long time no see

Vad har hänt sen sist:

  • Har varit på Wonderland och åkt helt sjuuuuka bergochdalbanor
  • Vi har firat kanadensisk Thanksgiving
  • Alex har varit och hälsat på
  • Vi har varit i Miami
  • Jag har skrivit tre midterms (en midterm är basically en mindre tenta som står för ca 20 - 25 % av ens betyg)
  • Och jag har fyllt 25!

Förutom det har det blivit ytterligare besök på The Works; såååå goda (och originella) hamburgare! Vi har även fortsatt jobba på konceptet torsdagsfest. Det har dock, på grund av diverse schemakrockar, inte alltid blivit på en torsdag. Förra veckan var torsdagsfesten på en onsdag och den här veckan kommer vi ha torsdagsfest på lördag.

Min födelsedag sen då: Den började officiellt kl 18.00 i lördags, eftersom klockan då blev midnatt och därmed 27 oktober i Sverige kändes det inte mer än rätt att starta då. Det firades med Pizza Hut-pizza och drinkar med Eric och Sofia. Därefter började folk droppa in och min födelsedagsfest drog igång ordentligt efter ett par omgångar Ring of Fire. Kvällen bestod av shots i mängder, dans på bordet, Beerpong och en jävla massa 80-talshits. Fyra av fem toasters, helt klart.

Kommande veckan då: Idag, imorgon och på onsdag står det plugg på schemat 24-7. För sen kommer Maria och Nakita hit på onsdagkväll (WOHOOOOO!) så räknar inte med att få så mkt pluggande gjort resten av veckan. På torsdag står det Halloween med stora bokstäver på schemat (pressen över att fixa en bra outfit är enorm). Sen på fredag ska jag ta med tjejerna till The Works; ja alla som kommer hit måste äta där nån gång. Och på lördag är det som sagt denna veckas torsdagsfest. På söndag eftermiddag drar tjejerna till Toronto, så då blir det jag som får sätta mig i skolbänken igen då jag både har en uppsats och ett quiz till nästa måndag. (Vad hände med min academic vacation?)

Tror det får räcka för uppdateringen den här gången. Jag lämnar er med lite bilder istället. Kram!

Thanksgiving-middag i Bradford - sååååå mkt mat!

I'm in Miami bitch!

He's also in Miami bitch.

Roomie-reunion

The Works - omnomnomnom

Första snön!

Utgång på Hideaway

Carro 25:
Födelsedagsmiddag - omnomnomnom

Carro 25:
80-talsmusiken flödar

Carro 25:
Ett av de många beerpong-lagen

Carro 25:
Snart dags att säga god natt

2013-10-09

All is well in Carroland

Som väntat så innebar helgen hos Cassy att jag återvänt till London med ny energi och är redo för nya tag. Jag har varit duktig student och pluggat både igår och idag och resten av veckan planeras att gå i samma anda. (Förutom torsdagkväll då det - så klart - står fest på schemat!) Sen i helgen vankas det Thanksgiving-middag och på söndag kommer Alexandra hit (iiiiiiiih!). Ser fram emot helgen jättemycket! Ska bara ta mig igenom 4-5 assignments först så kommer allt vara lugnt sen.

Så basically, all is well and under control in Carroland. Over and out.

2013-10-04

Paus

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag hade det dåligt på den här sidan av Atlanten. Men det har börjat bli lite påfrestande att bo och leva som vi gör. Så om en och en halv timme drar jag till Toronto och Bradford för att spendera helgen med Cassy. Ska bli huuuur skönt som helst. Få en paus från London och korridorslivet. Plus att jag ska få se So You Think You Can Dance!!!!!

Så i helgen blir det alltså till att vila ut sig så jag kan komma tillbaka till Western och London Hall med ny energi nästa vecka. Topp!

2013-10-02

Kulturkrockar

En av de roligaste grejerna med att vara här är alla människor man träffar från olika kulturer. Och då menar jag inte bara den kanadensiska kulturen. Var på middag ikväll med ett gäng internationella studenter; vi var tre svenskar, en danska, en indiska, tre spanjorer och en fransman. Och det var hur roligt som helst att sitta och lyssna på allas olika historier om hur det är "hemma hos dem". Vi täckte allt från sex och äktenskap till landsekonomier och monarkier.
Indiska tjejen har till exempel fem maids där hemma och gör sig redo för att åka hem och ge sig in i ett arrangerat äktenskap. (Något som hon för övrigt är helt okej med! Hon tycker bara att det är skönt att hon slipper fundera över kärlek och om förhållandet kommer hålla eller inte. Så länge han har ett bra jobb och bra familj så är allt lugnt. Och ja, hon kommer få godkänna honom innan - men det är mamma som ska hitta honom åt henne.)
Sen har vi spanjorerna som fortfarande bor hemma med familjen, något de förmodligen kommer fortsätta göra tills de gifter sig. Och danskan som berättar om hur folk röker på på gatorna i Danmark utan att någon säger eller gör något trots att det officiellt är olagligt.

Det är så sjukt hur olika det är runtom i världen. Och så underbart! Fatta hur det skulle varit om det var likadant överallt.

Kanadensiska kulturen då?
Alla pratar ju hela tiden om hur trevliga kanadensare är; vilket de också är. Men något som tillkommer den trevligheten är deras tendens att be om ursäkt för allting. Och när de ber om ursäkt så ber de verkligen om ursäkt. På riktigt. Gång på gång på gång på gång Något som vi sopa-saker-under-mattan-svenskar till slut bara vill säga "men jaaaa, give it a rest, så farligt var det inte!".
Sen har vi maten. Som precis som i USA är alldeles för söt. Spelar ingen roll vad man äter. Bröd? Fullt av socker. Mjölk? Sött som satan. Gräddfil? Snarare créme fraiche. Jag räknar med att vara grovt sockerberoende när jag kommer hem till Sverige igen - då blir det till att detoxa.
Och största grejen som vi fortfarande går och gapar över här (trots att vi varit här i över en månad nu) är hur tjejerna klär sig när de går ut! Alltså det är helt galet. Minimala klänningar som slutar en halv cm under rumpan med urringning ner till naveln. Shorts som slutar två centimeter ovanför skinkorna med urringad magtröja och klackar till. Och det spelar ingen roll hur man ser ut; tjock som smal, ful som snygg, alla går klädda så. Julie (från Danmark) har till och med fått frågan om hon är nunna för att hon hade en långärmad tröja på sig på en bar. (?!?!)

Så ja, det är en del kulturkrockar. Inget stort eller avsevärt jobbigt, men det är många små detaljer som skiljer kulturerna åt när man väl börjar gräva under ytan. Vilket vi planerar att göra mycket mer av!




2013-09-13

Är man ledig på fredagar så festar man på torsdagar
















Två veckor i London

Nu har det gått två veckor sen jag satte foten innanför dörren till rummet som skulle bli mitt rum de kommande månaderna. Och vilka veckor det har varit. Dagarna har svischat förbi och de har fyllts av nya människor, nya platser, ny mat, nya uteställen, nytt språk, ny valuta, ja nytt allt. Så nu tänkte jag  att det var dags att visa lite bilder och introducera er för en del av mitt nya liv.

London Hall - mitt hem fram till jul

London Halls courtyard

Utsikten från min korridor på 5:e våningen

Room 510A

Byggnaden där Computer Science department håller till.
DSV har en del att leva upp till efter det här.

Themsen-floden som rinner längs campus.

Nya finingarna Sofia och Karlis!

Nya finingen Eric!

Western Mustangs heter skolans amerikanska fotbollslag.
Varje gång de gör mål skickar de ut en faktiskt mustang för ett segervarv runt planen.

Ett av inneställena här -
som man måste gå till före 22 om man vill ha nån chans att komma in!

Cheesy fries - klassiska bakismaten #eller?

The Works - som kan komma att bli nya favvorestaurangen.
SJUKT GODA HAMBURGARE!
Här ser ni deras snygga WC-skylt.

Thailand-konceptet #partyfingers har introducerats och tagit London Hall med storm.

2013-09-02

Det är mycket nu

Sov jättedåligt igår och har svårt att somna ikväll också. Klockan är fem över tolv här och jag ska vara på ”Orientation” klockan tio imorgon så det är hög tid att få i sig lite skönhetssömn. Men har så mycket tankar i huvudet att det är svårt att slappna av. De första nätterna här somnade jag av ren utmattning, men känns som att jag kommit över det värsta av jetlaggen och att jag nu har tid att tänka och känna efter lite på kvällarna.

Missförstå mig rätt; jag har det hur bra som helst här! Men det är mycket nya intryck som ska in i, många nya människor att vara trevlig mot och massa nya rutiner som ska skapas. Och med en hjärna som min som har en tendens att bli stressad när det blir mycket att tänka på så blir det extrasvårt att slappna av såna här stunder.

Men men, det går nog över snart. Har ju faktiskt bara varit här i fem dagar.


Ps. Internet-uppkopplingen här suuuuuger hästpung. (Ja, det är så illa att jag använder mig av ordet pung för första gången i min blogg.)