2015 - dag 1

Jag avslutade alltså år 2014 med att bli fullkomligt golvad av känslor. Kulmen nåddes på nyårsafton när mina hormoner måste gått bananans och jag fick använda varje gnutta av självkontroll till att inte sätta mig ner mitt i restaurangen och brista ut i gråt.

Nyårspasset på CC passerade trots detta relativt snabbt och händelselöst förbi och de första morgontimmarna på året spenderades med Emma, Yazna och Tina och champagnefrukost på jobbet. Somnade sedan 09 i morse för att gå upp fem timmar senare och pallra mig tillbaka in till stan hem till Minna för plock-middag och tjejsnack med tjejerna.

Välbehövd kvalitetstid, definitivt. Men inget har ändrats och det som för en vecka sen var känslor av lycka, glädje och hopp inför det nya året har nu ersatts av uppgivenhet, sorg och apati.

Helvete.

Jobbajobbajobba

I juni jobbade jag sammanlagt 120 timmar. Ett perfekt antal för att hinna tjäna pengar och samtidigt hinna ha ett liv (aka. uppleva the summer of YOLO and KBK). I juli kommer jag att jobba över 180 timmar. Så har inte riktigt lika mycket tid över till att leva livet den här månaden. Mitt schema ser ut som så att jag jobbar tre dagar, är ledig två, jobbar tre dagar, är ledig två, etc etc. Det kanske låter najs, men när man jobbar natt och dessutom kör långpannor hela tiden så är det sällan man hinner vila upp sig på de lediga dagarna innan det är dags att ställa in sig på jobb igen.

Men imorgon är min sista natt, sen är jag ledig hela helgen och då blir det feeeeest med Vapiano-brudarna. Måndag - onsdag jobbar jag tre nätter till men sen får jag vara ledig i hela sju dagar, wohooo! Då står bland annat fest i Kalmar på agendan, sen måste jag verkligen ta tag i allt som har med Kanada att göra. Känns som att jag satt alla tankar om framtiden på paus i huvudet den senaste månaden. Men har börjat inse att "framtiden" bara är sex veckor bort och att det kan vara dags att trycka på start-knappen.

CarroLive

Om den här sommaren fortsätter i samma anda som den börjat så kommer jag vilja stanna i Sverige för alltid. Sitter på nattbussen hem efter ännu en superkväll - med bästa barbrudarna den här gången.

Drömmer mig tillbaka till Thailand...

Nu har det gått 32 timmar sedan planet landade på Arlanda och jag var tillbaka i Sverige igen. Sen dess har jag sovit i 12 timmar, varit på möte i sex och drömt mig tillbaka till Koh Samui resterande fjorton.

Något jag även gör i skrivande stund. Håller på och laddar upp bilder till barbrudarnas gemensamma dropbox samtidigt som jag skapar/lyssnar på en Thailand-spellista på Spotify och tänker på hur jävla underbart vi har haft det. Blir helt paff när jag tänker på hur lyckad vår resa faktiskt varit. Vi har solat, vi har badat, vi har shoppat, vi har festat, vi har skrattat, vi har gråtit, vi har träffat massa underbara människor, vi har gjort allt vi hoppades på att göra och lite till.

BBB+MickeiThailandinmyheartforever!