Konsten att stressa

De senaste åren har jag lärt känna mig själv rätt bra när det kommer till vart mina gränser går gällande stress. Mina tre år i NärS (och även hela Kanada-vistelsen), samtidigt som jag pluggade, testade min stresstålighet rejält och jag har efter det börjat förstå vilka situationer och kombinationer det är som gör mig stressad.

I och med detta har jag också blivit mycket bättre på att känna igen varningssignalerna för när jag närmar mig bristningsgränsen. Och det är ju jättebra! Men jag har dock börjat inse att även om jag känner igen varningssignalerna, så har jag ännu inte än kommit på hur jag ska hantera situationen alla gånger.

Tidigare har sakerna som skapat stress varit saker jag på ett eller annat sätt valt själv. Det har varit frivilliga uppgifter, sociala aktiviteter och saker som egentligen inte påverkar någon annan än mig själv. Och därmed saker som varit relativt enkla att ta sig ur rent praktiskt (även om det varit svårt mentalt till en början). 

Men de senaste veckorna är det jobbet som börjat skapa stress. Och jag har börjat märka av varningssignalerna. Men till skillnad från tidigare så räcker det inte med att jag ser varningssignalen och kan säga "okej, men då slutar jag med den här grejen som gör mig stressad så kommer stressen släppa efter en stund". För jobbet kan jag ju inte bara släppa. 

Så jag måste komma på vad som är lösningen när jag hamnar i en situation som gör mig stressad, men som fortfarande måste hanteras. För just nu känns det som att jag ser situationen. Jag ser varningssignalerna. Jag ser vad det är som gör mig stressad. Men jag vet inte vad jag kan göra åt det. Situationen ser ju ut som den gör.

Jag måste hitta ett sätt som gör att jag kan fortsätta hantera situationen, men utan att bli stressad av det. Eller snarare, hitta ett sätt som gör att jag kan hantera stressen så den kan ligga på en sån nivå att den inte påverkar mig negativt.

Kreativitet är nyskapande problemlösning.

Plana ut

22 juni. Idag har det gått exakt 5 månader och 2 dagar sen jag började jobba på C. Och i ungefär 5 månader och 2 dagar har jag mått hur bra som helst. Bergochdalbanan har åkt upp-upp-upp och det har varit lyckorus efter lyckorus.

Men börjar känna att det kanske börjar vända lite smått. Inte så att jag börjar må dåligt. Inte under några omständigheter. Men kanske är det så att bergochdalbanan börjat plana ut lite. Kanske är det så att vardagen börjar bli en vardag igen.

Om fyra veckor har jag semester. Tre veckors semester. Många tycker det är lite. Inte jag. Har inte känt något behov av semester faktiskt. Förrän nu. Nu känner jag att det ska bli ganska skönt. Skönt med ett litet avbrott. Och tror tre veckor kommer bli alldeles lagom. Tre veckors "miljöombyte" från vardagen så kommer jag vara tillbaka på topp sen i augusti igen.

För så är det ju med bergochdalbanor. Efter topp kommer dal och efter dal kommer topp. Och nånstans däremellan planar det ut.

1 dag kvar

6 dagar kvar - seg start

Efter ett mail-samtal från nya chefen har vi kommit överens om att jag jobbar min första dag på tisdag nästa vecka. Så det är fortfarande 6 dagar kvar tills nya livet, med nya rutiner, nya människor och ny dygnsrytm börjar. Och det är väl helt okej, men fan vad galet rastlös jag är efter att varit "ledig" i flera månader.

Har inte alls mycket planerat i veckan så försöker desperat hitta saker att fördriva sista tiden med. Speciellt om jag ska lyckas med min strävan att gå upp i ottan hela veckan. Nu i förmiddag är planen att jag ska ta mig upp och åka till Alexandra. Men även om klockan ringde för 45 minuter sen så ligger jag fortfarande kvar i sängen. Väldigt trött. Och jävligt kall!

Men, men, nu börjar magen kurra, så det blir till att lämna sängens sköna famn och röra mig mot kylskåpet för att fylla kroppen med energi inför denna nya dag.

7 dagar kvar

Klockan är snart halv elva denna nya måndagförmiddag och jag har redan varit vaken i över två timmar. Och ja, jag är ledig. Med absolut ingenting inplanerat förrän senare ikväll. Jag är uppriktigt förvånad över mig själv och att det var så enkelt att gå upp när klockan ringde tio över åtta.

Men så kommer det få vara nu den här veckan. För om inte mindre än sju dagar så börjar det nya livet. Arbetslivet. Nio till fem. Måndag till fredag. Inga undantag. Så för att det inte ska komma som en chock när jag behöver ställa klockan på 06 nästa måndag ska jag ta den här sista veckan av frihet och försöka få min kropp att inse att det är okej att gå och lägga sig före tolv på kvällarna och gå upp före åtta. (Även om tanken på att folk går och lägger sig klockan tio på kvällarna fortfarande känns helt absurd.)

Så uppgiften denna vecka är därför att ställa klockan supermegatidigt varje morgon, och faktiskt gå upp då, oavsett hur länge jag varit vaken kvällen innan. Så jag slipper gå runt som en zombie sen om en vecka och faktiskt kan vara lite trevlig och fokuserad på nya jobbet.

Och idag gick det alltså hur bra som helst. Har till och med hunnit vara ute på en morgonpromenad i snörusket:

Dan före dan före dan före dopparedan

Fjärde advent idag. Har tillbringat denna advent i sann söndags-anda. Det vill säga jag har diskat, städat, handlat och sen hunnit med en snabb fika med syster. Och nu går julmusiken på repeat och jag ska fixa lite kort till sista julklapparna och sen kommer jag vara super-mega-redo för julafton!

Det är så sjukt hur mycket stress som släppt sen jag fick beskedet från C. Tycker fortfarande mörkret är extremt jobbigt och energinivån är låg jämfört med om det skulle varit vår eller sommar. Men all ångest och press är som bortblåst! Jag går bara runt och njuter av att vara ledig varje dag samtidigt som jag räknar ner dagarna tills jag får börja jobba.

Imorgon ska jag förhoppningsvis träffa Nakita, vilket ska bli jättekul då det var eeeevigheter sen vi sågs. Kaffe och tjejsnack känns som ett ypperligt sätt att börja julveckan. Sen på tisdag ska jag sova hos Åza så blir det en heldag med henne, W och killarna på julafton - ska blir hur mysigt som helst. Sen står jobb på schemat på juldagen och på lördag ska jag och Negar gå och se Benkes dansshow Play. Stop. Rewind. Jag har en toppenvecka framför mig helt enkelt.

C

Jag skrev på papper i torsdags. Det betyder att nu är det på riktigt, på riktigt. Jag ska börja nytt jobb. Ett riktigt jobb. Ett vuxenjobb.