:)

Den här sköna lata, oproduktiva dagen blev en alldeles lagom trevlig och produktiv dag bestående av roomie-fika och workshop-förberedelser. Nu är det trött-Carro som säger god natt!

God morgon världen

Måndag "morgon". Klockan är 12.07 och jag har fortfarande inte klivit upp ur sängen. Skönt. Jag behöver såna här dagar. Dagar som andra människor kallar för lata, oproduktiva dagar. Dagar som framkallar ångest i vårt stressade samhälle då *flämt* flera fullt användbara timmar slängs bort åt ingenting! På en vardag dessutom! Det är ju nästintill en synd.

Men icke sa nicke, säger jag! Jag njuter! Det är dagar som dessa som jag får en chans att återhämta mig och samla på mig ny energi inför kommande utmaningar. Och inte låta några "måsten" och "borden" komma emellan. Låta min hjärna få vila helt enkelt.

Veckans bästa: Lina Neidestam

Vad gör du nuförtiden

Hej bloggen!

Det var längesen.

Jag har gått i flera dagar nu och varit sugen på att skriva lite och tänkt att herregud, när skrev jag sist egentligen, det måste vara flera år sen. Bara för att nu inse att jag helt förträngt att jag skrev hela 140 inlägg förra året. Det är mer än ett inlägg var tredje dag. Det är ganska mycket. Så det som jag tyckte var jäääätteläääängesen är alltså inte ens ett år sen. Det är ju nästan som att jag bara skulle kunna hoppa in i bloggandet igen. Utan några krusiduller. Så då gör jag väl det då.

Ses snart igen!

För er som undrar hur "studentlivet" ser ut

Dagens fail

Christopher: Ska du på Networking-kvällen på onsdag?
Jag: Ja, ska du?
Christopher: Ja. Kul, då är vi flera som ska gå!
Carro: Åh, ska ni på Networking-kvällen?
Jag: Ja, ska inte du?
Carro: Nä, jag glömde ansöka i tid.
Jag: ...
Jag: Var man tvungen att ansöka???

Så jag ska uppenbarligen inte alls gå på nån networking-kväll på onsdag.

Lilla mamma

Här sitter jag, en söndagseftermiddag, med ett fullspäckat schema och åtaganden som tar upp all min vakna tid. Det som går igenom huvudet just nu är inlämningar, deadlines, framtidsplaner, examen, potentiella arbetsgivare, ekonomi-tänk, semesterplaner, osv, osv. Jag är mitt uppe i att leva mitt liv där dagarna flyter in i varandra och tidsuppfattningen är lika med noll. Och jag mår bra. Jag tycker om mitt liv. Jag tycker om vart mitt liv är på väg. Och jag inser att inte en tanke har lagts på att idag, söndagen den 9:e februari, är det fem år sen du lämnade oss.

Men så fort den insikten slår är det som att mitt liv stannar upp igen. För vart är du i allt mitt planerande? Vart är du i alla mina tankar om framtiden? Vart är du när jag lever och mår bra? Tanken var ju att du skulle vara med mig i alla de här stegen i mitt liv. Du skulle finnas där och vara stolt över mig. Du skulle ge mig råd. Du skulle stötta mig.

Du skulle bara vara.

Men du är inte. Du är borta. Och jag har lärt mig att leva utan dig. Och jag mår bra. Jag har fått det att fungera. Men det betyder inte att du är bortglömd. Det betyder inte att du inte saknas. Det betyder inte att varje gång jag kommer på att du inte är här så öppnas samma hål i mitt hjärta som skapades den där dagen för fem år sedan. Och att jag just nu inte vill något annat än att lägga ner skolarbetet, lägga ner projektarbetet, lägga ner tankarna om framtiden och bara åka hem och gömma mig under sängen tills världen där du fanns kommer tillbaka.

Jag saknar dig lilla mamma, och jag skulle göra vad som helst för att du skulle få finnas i mitt liv igen.

3 nätter i min egen säng

Så där. Tillbaka i landet sen 72 timmar tillbaka. Julhelgen har kommit och gått och jag mår hur bra som helst. Missförstå mig rätt, jag har haft det jättebra därborta och jag är jätteglad att jag åkte, men sista månaden var en riktig pärs och så fort jag satte mig i bilen från London var det som en vikt började lyftas från mina axlar. Och när jag la mig i min alldeles egna, mjuka, ogropiga säng hemma i Viksjö, försvann den helt och hållet. Och nu är jag här. Hemma. Och känner mig som en helt ny kvinna.

2013 har varit ett bra år.

Och 2014 kommer bli ännu bättre.

3 nätter kvar med gropen

Jag har inte uppdaterat så mycket under min tid här i London så det är inte konstigt om ni inte fått höra något om min säng än. Men eftersom det snart är tid att lämna det här stället så vill jag ägna några rader åt att berätta hur min sovsituation sett ut de senaste fyra månaderna.

Sängarna som residerar i London Hall är ca 140 cm breda, har en stålram med sylvassa hörn och en madrass med ett presenningsliknande överdrag. Detta innebär att även om man tror att det endast är en säng man har i sitt rum, så är det egentligen ett förklätt vapen. Ett vapen som är designat för att hugga sina inneboende i benen tills de förblöder, alternativt göra så dess ockupanter drunknar i sin egen svett (då presenning inte direkt är känt som ett material som "andas").

Skulle det dock vara så att vapnet inte lyckas med sina försök att förgöra sina ockupanter på dessa vägar har den även en plan B. Madrassen är nämligen inte designad som vilken madrass som helst, utan madrassen har en stor grop i mitten av sig. Detta innebär att hur man än ligger, så ligger man i en konstant nedförsbacke. Vilket resulterar i att man varje morgon vaknar upp med både nack- och ryggont, (något som inte direkt botas av att sitta framför dator och skolböcker dag ut och dag in).

Och om inte detta vore nog så har den även den finurligaste funktionen av alla: Att även om man nån gång skulle ha turen att bli av med detta sängvapen och kunna flytta tillbaka till en "vanlig säng" (läs, säng utan dödliga intentioner). Så kommer man aldrig kunna njuta av denna, då man efter fyra månader i denna madrass vant sig vid gropen och därmed kommer tycka att det är obekvämt att sova i en säng utan backar.

Som man bäddar får man ligga eller hur var det nu?

Educational Psychology en måndagmorgon

En sak slog mig precis. Om jag hade gått på fler lektioner den här terminen hade jag haft myyycket mer tid att uppdatera bloggen. Nu är det bara tre veckor kvar tills jag lämnar den här staden bakom mig och jag har skrivit vad, 22 blogginlägg sen jag kom hit? Det är inte ens två inlägg i veckan. Inte okej. Å andra sidan är ju det ett tecken på att jag har varit alldeles för upptagen med att faktiskt leva livet här, istället för att bara skriva om det, så då blir det lite mera okej.

Anywho. Sitter på sista Educational Psychology-föreläsning för terminen. På söndag är det tenta. Eller som det heter i det här landet "final" (läs "fajnel"). Av tolv föreläsningar, har jag varit på totalt tre stycken (inklusive den jag sitter på nu) så ska bli intressant att se hur jag klarar den. Det kommer bli till att läsa läsa läsa den här veckan. Tur att det är en intressant kurs. Synd att jag hellre skulle vilja supa skallen av mig.