The Graham Norton Show

Hur kommer det sig att det här programmet inte kommit till någon svensk kanal än?? Jag tycker det är helt underbart! Ramlade över det för första gången för ett par månader sen på youtube och kunde inte sluta titta. Och de senaste dagarna har jag upptäckt att gamla avsnitt visas dagtid på BBC Entertainment. Och nu i kväll (i natt?) har jag suttit och plöjt igenom fem avsnitt på raken. Och jag skrattar högt. Hela tiden. Så tårarna rinner. Det är underbart.

Om ni inte förstod det på namnet så är alltså The Graham Norton Show en talk show. Det vill säga Graham Norton bjuder in massa kändisar som kommer och sitter i en soffa och pratar. Inte det mest nytänkande konceptet direkt. Men det han gör som blir så bra, är att han låter alla gäster sitta tillsammans och prata genom hela programmet. Till skillnad från de vanliga formaten man är van vid när man pinar igenom 30 minuter av Jimmy Kimmels dåliga skämt bara för att se Johnny Depp sticka in huvudet i sju minuter, dra en historia, promota sin film och sen säga hej då. I det senaste avsnittet av TGNS satt Taylor Swift och John Cleese i soffan och pratade om vem som hade värst mamma i sju minuter. Jag menar, i vilken annan soffa skulle det hända?

Ska jag tillägga att talk showen är brittisk? Jag är ju som ni kanske vet väldigt svag för brittisk humor så kan vara därför jag tycker det är så bra. Men hur som, är man kändiskåt och vill ha lite lätt underhållning när man står och lagar mat så är The Graham Norton Show perfekt. Se det. Ni kommer inte att ångra er.

Designuppdrag: Inbjudan till julbord

Mammas julgardiner!

Brorsan kom i helgen och frågade om jag kunde slänga ihop en inbjudan till ett julbord hans företag ska bjuda sina anställda på i jul. Självklart sa jag! Det är alltid roligt att få en anledning att designa lite.

Jag brukar alltid ha svårt att komma igång när jag får helt fria händer att göra nånting, men den här gången visste jag omedelbart vad jag ville göra. Eller en grej jag ville göra i alla fall.

Jag har ett par gamla julgardiner efter mamma som jag älskar, med världens sötaste små abstrakta tomtar på. Och jag har jättelänge tänkt att de där vill jag göra nånting av. Så efter lite finurlande i Photoshop fick jag ihop en liten digital tomte á la mammas gamla gardiner.

Sen var bara frågan hur jag skulle inkorporera honom med resten av kortet. Jag hade ju som sagt inga egentliga riktlinjer att gå efter förutom lite när/var/hur-information som skulle stå med. Så jag bestämde mig för att gå på ett less-is-more-tänk (inte direkt ovanligt för att vara mig) och efter ännu lite mer finurlande blev resultatet så här:

Ett design-element som inte tar för mycket fokus.
En rubrik som fångar ögat direkt och talar om vad det handlar om.
Och en ruta med den viktigaste informationen.
No more. No less.

Jag vet inte vad ni tycker men jag blev jättenöjd. Har dock inte visat den för Patrik än så kanske fortfarande blir lite ändringar. Blir det det så återkommer jag med uppdatering, annars lämnar jag er med denna!

Men i min fantasi

Den här webbsidan ligger uppe som en flik i min webbläsare just nu och det har den gjort i över två veckor. Jag kan inte förmå mig att stänga den! Det ser så himla härligt ut! Och tanken på att jag nån gång, kanske, i en annan tid, skulle kunna åka iväg till det här gör att jag står ut några timmar till i det här dystra, bittra, kalla mörkret. Kolla själva, hur kan man inte få energi av att drömma sig bort till det här:

Bikram, I'm coming to you!

:)

Den här sköna lata, oproduktiva dagen blev en alldeles lagom trevlig och produktiv dag bestående av roomie-fika och workshop-förberedelser. Nu är det trött-Carro som säger god natt!

God morgon världen

Måndag "morgon". Klockan är 12.07 och jag har fortfarande inte klivit upp ur sängen. Skönt. Jag behöver såna här dagar. Dagar som andra människor kallar för lata, oproduktiva dagar. Dagar som framkallar ångest i vårt stressade samhälle då *flämt* flera fullt användbara timmar slängs bort åt ingenting! På en vardag dessutom! Det är ju nästintill en synd.

Men icke sa nicke, säger jag! Jag njuter! Det är dagar som dessa som jag får en chans att återhämta mig och samla på mig ny energi inför kommande utmaningar. Och inte låta några "måsten" och "borden" komma emellan. Låta min hjärna få vila helt enkelt.

Veckans bästa: Lina Neidestam

Vad gör du nuförtiden

Hej bloggen!

Det var längesen.

Jag har gått i flera dagar nu och varit sugen på att skriva lite och tänkt att herregud, när skrev jag sist egentligen, det måste vara flera år sen. Bara för att nu inse att jag helt förträngt att jag skrev hela 140 inlägg förra året. Det är mer än ett inlägg var tredje dag. Det är ganska mycket. Så det som jag tyckte var jäääätteläääängesen är alltså inte ens ett år sen. Det är ju nästan som att jag bara skulle kunna hoppa in i bloggandet igen. Utan några krusiduller. Så då gör jag väl det då.

Ses snart igen!

För er som undrar hur "studentlivet" ser ut

Dagens fail

Christopher: Ska du på Networking-kvällen på onsdag?
Jag: Ja, ska du?
Christopher: Ja. Kul, då är vi flera som ska gå!
Carro: Åh, ska ni på Networking-kvällen?
Jag: Ja, ska inte du?
Carro: Nä, jag glömde ansöka i tid.
Jag: ...
Jag: Var man tvungen att ansöka???

Så jag ska uppenbarligen inte alls gå på nån networking-kväll på onsdag.

Lilla mamma

Här sitter jag, en söndagseftermiddag, med ett fullspäckat schema och åtaganden som tar upp all min vakna tid. Det som går igenom huvudet just nu är inlämningar, deadlines, framtidsplaner, examen, potentiella arbetsgivare, ekonomi-tänk, semesterplaner, osv, osv. Jag är mitt uppe i att leva mitt liv där dagarna flyter in i varandra och tidsuppfattningen är lika med noll. Och jag mår bra. Jag tycker om mitt liv. Jag tycker om vart mitt liv är på väg. Och jag inser att inte en tanke har lagts på att idag, söndagen den 9:e februari, är det fem år sen du lämnade oss.

Men så fort den insikten slår är det som att mitt liv stannar upp igen. För vart är du i allt mitt planerande? Vart är du i alla mina tankar om framtiden? Vart är du när jag lever och mår bra? Tanken var ju att du skulle vara med mig i alla de här stegen i mitt liv. Du skulle finnas där och vara stolt över mig. Du skulle ge mig råd. Du skulle stötta mig.

Du skulle bara vara.

Men du är inte. Du är borta. Och jag har lärt mig att leva utan dig. Och jag mår bra. Jag har fått det att fungera. Men det betyder inte att du är bortglömd. Det betyder inte att du inte saknas. Det betyder inte att varje gång jag kommer på att du inte är här så öppnas samma hål i mitt hjärta som skapades den där dagen för fem år sedan. Och att jag just nu inte vill något annat än att lägga ner skolarbetet, lägga ner projektarbetet, lägga ner tankarna om framtiden och bara åka hem och gömma mig under sängen tills världen där du fanns kommer tillbaka.

Jag saknar dig lilla mamma, och jag skulle göra vad som helst för att du skulle få finnas i mitt liv igen.