Long time no see

Vad har hänt sen sist:

• Har varit på Wonderland och åkt helt sjuuuuka bergochdalbanor
• Vi har firat kanadensisk Thanksgiving
• Alex har varit och hälsat på
• Vi har varit i Miami
• Jag har skrivit tre midterms (en midterm är basically en mindre tenta som står för ca 20 - 25 % av ens betyg)
• Och jag har fyllt 25!

Förutom det har det blivit ytterligare besök på The Works; såååå goda (och originella) hamburgare! Vi har även fortsatt jobba på konceptet torsdagsfest. Det har dock, på grund av diverse schemakrockar, inte alltid blivit på en torsdag. Förra veckan var torsdagsfesten på en onsdag och den här veckan kommer vi ha torsdagsfest på lördag.

Min födelsedag sen då: Den började officiellt kl 18.00 i lördags, eftersom klockan då blev midnatt och därmed 27 oktober i Sverige kändes det inte mer än rätt att starta då. Det firades med Pizza Hut-pizza och drinkar med Eric och Sofia. Därefter började folk droppa in och min födelsedagsfest drog igång ordentligt efter ett par omgångar Ring of Fire. Kvällen bestod av shots i mängder, dans på bordet, Beerpong och en jävla massa 80-talshits. Fyra av fem toasters, helt klart.

Kommande veckan då: Idag, imorgon och på onsdag står det plugg på schemat 24-7. För sen kommer Maria och Nakita hit på onsdagkväll (WOHOOOOO!) så räknar inte med att få så mkt pluggande gjort resten av veckan. På torsdag står det Halloween med stora bokstäver på schemat (pressen över att fixa en bra outfit är enorm). Sen på fredag ska jag ta med tjejerna till The Works; ja alla som kommer hit måste äta där nån gång. Och på lördag är det som sagt denna veckas torsdagsfest. På söndag eftermiddag drar tjejerna till Toronto, så då blir det jag som får sätta mig i skolbänken igen då jag både har en uppsats och ett quiz till nästa måndag. (Vad hände med min academic vacation?)

Tror det får räcka för uppdateringen den här gången. Jag lämnar er med lite bilder istället. Kram!

Thanksgiving-middag i Bradford - sååååå mkt mat!

I'm in Miami bitch!

He's also in Miami bitch.

Roomie-reunion

The Works - omnomnomnom

Första snön!

Utgång på Hideaway

Carro 25:
Födelsedagsmiddag - omnomnomnom

Carro 25:
80-talsmusiken flödar

Carro 25:
Ett av de många beerpong-lagen

Carro 25:
Snart dags att säga god natt

All is well in Carroland

Som väntat så innebar helgen hos Cassy att jag återvänt till London med ny energi och är redo för nya tag. Jag har varit duktig student och pluggat både igår och idag och resten av veckan planeras att gå i samma anda. (Förutom torsdagkväll då det - så klart - står fest på schemat!) Sen i helgen vankas det Thanksgiving-middag och på söndag kommer Alexandra hit (iiiiiiiih!). Ser fram emot helgen jättemycket! Ska bara ta mig igenom 4-5 assignments först så kommer allt vara lugnt sen.

Så basically, all is well and under control in Carroland. Over and out.

Det här med att börja plugga till ett prov kl 01.00 när provet är 09.30 dagen efter.
Dålig idé.

Hälsningar från Toronto

Så sitter på Starbucks i Toronto och väntar på att klockan ska bli halv fem så jag kan sätta mig på bussen hem till London. "Hem till London". Vad konstigt det låter. Men antar att det är det det är nu.

Anywho.

Jag har haft en underbar helg med Cassy och hennes familj i Bradford. Det här var precis vad jag behövde. En paus från galna livet i London. Och Cassy och hennes mamma är så underbara. Verkar inte bättre än att jag ska tillbaka dit igen redan nästa helg på Thanksgiving-middag. Och eftersom Alex kommer på söndag kommer hon också få följa med!

Kort och gott; livet är super igen!

Nu ska jag bege mig mot Greyhound stationen, over and out!

Paus

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag hade det dåligt på den här sidan av Atlanten. Men det har börjat bli lite påfrestande att bo och leva som vi gör. Så om en och en halv timme drar jag till Toronto och Bradford för att spendera helgen med Cassy. Ska bli huuuur skönt som helst. Få en paus från London och korridorslivet. Plus att jag ska få se So You Think You Can Dance!!!!!

Så i helgen blir det alltså till att vila ut sig så jag kan komma tillbaka till Western och London Hall med ny energi nästa vecka. Topp!

Kulturkrockar

En av de roligaste grejerna med att vara här är alla människor man träffar från olika kulturer. Och då menar jag inte bara den kanadensiska kulturen. Var på middag ikväll med ett gäng internationella studenter; vi var tre svenskar, en danska, en indiska, tre spanjorer och en fransman. Och det var hur roligt som helst att sitta och lyssna på allas olika historier om hur det är "hemma hos dem". Vi täckte allt från sex och äktenskap till landsekonomier och monarkier.

Indiska tjejen har till exempel fem maids där hemma och gör sig redo för att åka hem och ge sig in i ett arrangerat äktenskap. (Något som hon för övrigt är helt okej med! Hon tycker bara att det är skönt att hon slipper fundera över kärlek och om förhållandet kommer hålla eller inte. Så länge han har ett bra jobb och bra familj så är allt lugnt. Och ja, hon kommer få godkänna honom innan - men det är mamma som ska hitta honom åt henne.)

Sen har vi spanjorerna som fortfarande bor hemma med familjen, något de förmodligen kommer fortsätta göra tills de gifter sig. Och danskan som berättar om hur folk röker på på gatorna i Danmark utan att någon säger eller gör något trots att det officiellt är olagligt.

Det är så sjukt hur olika det är runtom i världen. Och så underbart! Fatta hur det skulle varit om det var likadant överallt.

Kanadensiska kulturen då?

Alla pratar ju hela tiden om hur trevliga kanadensare är; vilket de också är. Men något som tillkommer den trevligheten är deras tendens att be om ursäkt för allting. Och när de ber om ursäkt så ber de verkligen om ursäkt. På riktigt. Gång på gång på gång på gång Något som vi sopa-saker-under-mattan-svenskar till slut bara vill säga "men jaaaa, give it a rest, så farligt var det inte!".

Sen har vi maten. Som precis som i USA är alldeles för söt. Spelar ingen roll vad man äter. Bröd? Fullt av socker. Mjölk? Sött som satan. Gräddfil? Snarare créme fraiche. Jag räknar med att vara grovt sockerberoende när jag kommer hem till Sverige igen - då blir det till att detoxa.

Och största grejen som vi fortfarande går och gapar över här (trots att vi varit här i över en månad nu) är hur tjejerna klär sig när de går ut! Alltså det är helt galet. Minimala klänningar som slutar en halv cm under rumpan med urringning ner till naveln. Shorts som slutar två centimeter ovanför skinkorna med urringad magtröja och klackar till. Och det spelar ingen roll hur man ser ut; tjock som smal, ful som snygg, alla går klädda så. Julie (från Danmark) har till och med fått frågan om hon är nunna för att hon hade en långärmad tröja på sig på en bar. (?!?!)

Så ja, det är en del kulturkrockar. Inget stort eller avsevärt jobbigt, men det är många små detaljer som skiljer kulturerna åt när man väl börjar gräva under ytan. Vilket vi planerar att göra mycket mer av!

Academic vacation

Livet i London går sin gilla gång och snart har jag varit här i en månad. Ligger efter i plugget, men före i livet. Så gott som varje helg fram till mitten av december är uppbokad. Och i och med det börjar jag redan känna mig stressad över att jag åker hem snart. De kommande tre månaderna är det meningen att jag ska hinna med fyra midterms, fem final exams och typ arton assignments (om inte mer!). Dessutom ska Alex komma på besök i två veckor, Maria och Nakita likaså och New York och Montreal (och kanske Toronto igen) ska besökas. Sen är Thanksgiving, min födelsedag och Halloween på ingång som så klart också måste firas.

Det är tur att jag har ledigt ett tag i januari innan vårterminen börjar; kommer behöva vila upp mig i flera veckor efter denna "academic vacation". 

Torontohelgen i listformat

FREDAG
- Bussen gick från downtown London 8.30 fredagmorgon.
- Kl 11.00 checkade vi in på Marriott på Bay Street i downtown Toronto.
- Efter det blev det shopping i Eaton Centre.
- För bakis-Karlis och bakis-Carro blev det en powernap på eftermiddagen.
- Sen mera shopping.
- På kvällen blev det besök på 360-restaurangen i CN-tower.
- God mat (för vissa 4-rätters) och ännu bättre utsikt.
- Vi vågade oss ut på det ökända glasgolvet (300 meter upp i luften!!!)
- Ute på "terassen" blåste det så mkt att man nästan blåste bort.
- Men sjukt coolt att faktiskt ha varit så högt upp över allting!
- Efter det blev det taxi i ösregnet till nattklubben The Uniun där Aviciis efterfest hölls
- Och jäääävlar vad fest det var!
- Det var en minst sagt episk kväll (trots att Avicii inte dök upp)

LÖRDAG
- Vid 10.30 vaknade fyra svenskar upp lite småbakis och halvsjuka på hotellet.
- Vid halv ett begav vi oss ut i regnet för en lunch med Sunit, en av mina gamla kompisar från Seattle
- Det blev lunch på en pub med klassisk barmat och Sunit och hans fästmö Lisa övertalade oss att pröva det typiskt kanadensiska poutine.
- Klassisk poutine är basically pommes med ost och "gravy" - and I liked it!
- Det var verkligen supermysigt att träffa Sunit igen efter så många år!
- På eftermiddagen begav vi oss till ROM (Royal Ontario Museum).
- Inte jättekul museum helt ärligt, men vad annars skulle man gjort en regnig lördag?
- Vid 18-tiden mötte vi upp Ryan, en kanadensisk vän från Western.
- Han tog med oss till en italiensk restaurang där det blev pasta till middag.
- Sisådär service, men god mat.
- Jag gjorde dock misstaget och beställde in en alldeles för stark pastarätt så klarade inte av att äta upp den.
- På kvällen nöjde vi oss med att sitta i hotellbaren en stund.
- Ett besök som slutade med skrattanfall, två utspillda drinkar och en avbruten tand.
- Med det beslöt vi oss för att avsluta kvällen med tjejerna mot killarna i kortspelet Tecken.

SÖNDAG
- Dagen började med packning och utcheckning från hotellet vid halv elva-tiden.
- Vi hade blivit tipsade om ett bra brunchställe så det blev en kvarts promenad dit i ett friskt men kallt Toronto.
- Tyvärr var det kö in, så det blev över en timmes väntan utomhus för att få bord.
- Men vi hade gett oss fan på att vi skulle få uppleva en klassisk brunch i Toronto så det var inga klagomål inte!
- Efter det strosade vi sakta tillbaka till hotellet för att hämta upp våra väskor.
- Med diverse stopp i olika butiker.
- Och kl. 16.30 var det fyra trötta svenskar som satte sig på Greyhound-bussen som tog dem hem till lilla London igen.

Helgen försvann lika fort som den kom, men gillade Toronto starkt så där blir det definitivt återbesök snart igen.

Så hur är London egentligen?

London som stad är tyvärr lite av en besvikelse. Trodde att det skulle vara mer liv och rörelse här och att downtown skulle vara lite större och lite roligare. Som det ser ut så är det studenterna som gör hela staden. Och med sina nästan 30 000 studenter skulle lilla London vara helt dött utan Western.

Universitet i sig däremot är underbart. Campus är gigantiskt och jättevackert; det tar nästan en halv timme att gå från ena änden till den andra och det är fyllt av gamla vackra tegelbyggnader. Och det är alltid liv och rörelse här vilket är najs. På campus kan man hitta det mesta man behöver; mataffär, apotek, Starbucks, gym, bokaffär, bibliotek, bio, pubar, m.m.

Jag trivs verkligen superbra här, men att vara i Toronto i helgen fick mig att inse att jag saknar "storstadslivet" lite. Jag skulle inte direkt kalla mig storstadstjej, men jag börjar inse hur skönt det är att faktiskt ha stan så nära till hands ändå. Vill jag ha lite mer liv och rörelse runt mig så är det bara att sätta sig på pendeln i tjugo minuter och så finns det där.

En ännu snabbare snabbis

Ska iväg till Toronto i helgen! Greyhound-bussen går om en timme så sitter och slänger i mig frukost nu och väntar på att de andra ska komma förbi och hämta upp mig. Idag står shopping och McDonalds-lunch på schemat och ikväll väntar CN-tower och efter det efterfest med Avicii.

- Saaaaaay whaaaaat?

Japp, ni hörde rätt. Avicii ska spela i Toronto ikväll och har tydligen en efterfest på klubben The Uniun där vi nu står på listan. Så planen är att gå dit, hitta honom och säga "heeeeeej, vi är också svenskar, lek med oss!" och vara übercoola i VIP-rummet resten av kvällen. 

Over and out.