Casino-jobbet

Första dagen på andra veckan av blackjack-utbildningen:

Hur det går? Jovars...

Det är lite upp och ner det hela. De första dagarna förra veckan måste jag erkänna kändes piss och det fanns stunder då jag bara ville lägga ner alltihop. Men framåt torsdag, fredag blev det bättre och jag började tänka att det här kan nog vara nåt för mig ändå. Och nu när jag haft helgen på mig att vila upp mig lite (med betoning på lite då det kändes som att den var över innan den ens hade börjat), känns det fortfarande lite upp och ner. Ena minuten tycker jag att det är skitroligt och nästa vill jag mest krypa ner i sängen och glömma allt vad blackjack och splitta och dubbla heter.

Ska jag vara helt ärlig? Om någon skulle komma till mig imorgon och erbjuda mig ett annat jobb (ett annat jobb som jag behärskar, som har bättre arbetstider och som inte innebär en otrolig lönesänkning) då skulle jag förmodligen säga ja utan att blinka. För allvarligt talat... Den senaste veckan har varit en pärs! Jag har aldrig varit så slut i huvudet när jag kommer hem varje dag som de senaste sju dagarna.

Och om mina instinkter stämmer, som säger att det kommer ta ett tag innan man känner sig helt bekväm med att gå ut på golvet på casinot, då vet inte jag om jag har den energin som krävs för att lägga på det. Jag är rädd för att om jag fortsätter med det här och börjar jobba på casinot, kommer 90 % av min energi de kommande månaderna bara gå dit och då finns det inte mycket kvar att lägga på annat. Och jag vet inte jag är beredd att lägga så mycket. Eller snarare, jag vet inte om jag är villig att ge upp så mycket. För det finns andra saker som ligger högre upp på min prioritetslista än jobb just nu, saker som jag tycker förtjänar mer än att dela på bara 10 % av min energi. Mitt komvux-pluggande till exempel, om jag ska börja plugga till hösten måste det fixas nu. Och Steve, som bara får större och större plats i både mitt liv och min framtid. Och mitt sociala liv, vad kommer hända med det? Det är ju som gott som icke-existerande som det är. Och vad kommer hända med mina planer att börja träna?

Om vi plussar ihop allt det här; tror ni jag fixar att läsa 250 gymnasiepoäng på tre månader, samtidigt som jag jobbar heltid på casinot, samtidigt som jag tränar tre gånger i veckan, samtidigt som jag försöker klämma in kvalitetstid med Steve och förmodligen utan att träffa några vänner för jag ser verkligen inte hur jag ska få plats med det någonstans i planeringen? Tror ni jag fixar det?

Som ni hör så vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Just nu så fullkomligt känner jag stressen komma krypandes när jag tänker på närmaste halvåret.

Men å andra sidan, vem vet. Jag kanske går hem på fredag, efter ännu en utbildningsvecka och är världens gladaste för jag insett att det här är precis rätt jobb för mig just nu. Hoppet är inte helt ute, jag lovar!