Blev sugen på att skriva men vet inte riktigt vad jag vill skriva om. Känner mig så där härligt tankfull och fridfull på samma gång. Jag är nöjd med livet just nu. Jag lever för stunden. Jag känner inget behov av att oroa mig för framtiden. Och jag njuter varje dag.
Jag tänker en del på mamma. Som jag önskar att hon kunde vara här just nu så jag kunde dela med mig av lyckoruset jag känner. Hon skulle förstå. Hon skulle bli glad för min skull. Hon skulle bli lycklig av att se mig lycklig.
Bästa känslan i världen var när jag kunde säga eller göra saker som jag såg gjorde henne stolt. Och jag tror hon skulle vara stolt nu. Av att se mig vara lycklig efter allt som hänt senaste året. Av att se mig vara på väg ut i världen igen. Av att se mig snart fylla 25 och vara precis där jag borde vara i livet.
Jag saknar henne så mycket att det gör ont. Men det är så det ska vara. Det ska göra ont. Den dagen det slutar göra ont är den dagen jag glömt henne.
Jag har känt mig så bortdomnad senaste året att alla känslor känns bra. Jag vill känna smärtan. Jag vill känna lyckan. Jag vill känna ilskan. Jag vill känna kärleken.
Jag vill leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar