Konsten att skriva magi

J K Rowling. Kvinnan. Myten. Legenden. Har gjort det igen.

Har precis kommit hem efter att ha sett Fantastic Beasts and Where To Find Them. Och åh, vad bra den var. Så himla mysig. Och läskig! Och rolig. Och sorglig... Precis som med Harry Potter så kan man inte låta bli att förälska sig i J K Rowlings karaktärer och livsödena hon skapat åt dem.

För mitt i allt det underbara, magiska så finns det nånting som man inte kan låta bli att känna igen sig i. Och dras till. Något som berör mer än bara på ytan.

Ja, jag skulle säga att Fantastic Beasts är bättre än Harry Potter-filmerna. Mycket bättre. Men då kommer det från en person som alltid hållit böckerna så extremt mycket högre. Nu, när det inte finns någon bok att jämföra med kan jag inte säga annat än att Fantastic Beasts var just det. Fantastisk.

Konsten att skriva blogginlägg mitt i natten

Gick in här för att skriva av mig pga kan (som vanligt när jag är här) inte sova. Men fastnade i massa andra flöden så har glömt bort vad det var för tankar det var jag behövde bli av med.

Men. Bland mina datorbravader råkade jag hitta hitta den här sidan http://www.kreatorskvinnor.se/. Grymt bra idé. Hoppas att den utvecklas och får stor räckvidd så kanske folk kan sluta använda argumentet "anledningen till att vi inte har några kvinnliga <insert job title> är för att det inte finns några".

Övriga saker som är aktuella just nu:

Har precis läst ut The Wise Man's Fear, andra boken i The Kingkiller Chronicles. Mycket bra bok. Mycket bra böcker. Även första boken The Name of the Wind var super. Tyvärr verkar tredje boken fortfarande vara långt borta. Detta trots att det gått fem år sen andra boken kom ut. Men. Jag gillade dem starkt. Och ser fram emot att läsa om dem sen inför att tredje boken släpps. (Till skillnad från Game of Thrones-böckerna som jag bävar för att läsa om när sjätte och sjunde böckerna äntligen kommer.)

Hösten, vintertiden och därmed också mörkret är här. Vilket som vanligt gör att min energinivå går ner på nästintill noll. Känslorna jag beskrev i inlägget i juni är lååååångt borta. Raka motsatsen skulle man kunna säga. Eller nej, inte riktigt. För jag sitter ju trots allt återigen här, en måndagkväll, sömnlös på grund av för många snurrande tankar i huvudet. Men till skillnad från i juni då jag bara villa hoppa, skutta och dansa dygnet runt så vill jag nu inget hellre än att gömma mig under min säng tills våren är tillbaka.

Man skulle kunna tro att tankarna som håller mig uppe har med det livsavgörande beslutet att göra, men se det har det inte. Innan jag släckte började jag läsa i boken Introvert - den tysta revolutionen av Linus Jonkman. Och det är mycket sånt som börjat snurra i huvudet igen. Introversion. Extroversion. MBIT. ISFJ. HSP. Finns mycket att gräva i när man börjar analysera sin personlighet. Och nog för att jag tycker det är helt orimligt intressant med den typen av psykologi så hjälper det uppenbarligen inte mina sovvanor.

Vet ni vad mer som inte hjälper? Att det tar så lång tid att somna att man hinner bli hungrig, och sen försöker ignorera hungern i hopp om att man snart somnar. Det funkar INTE. Så med de orden tänker jag pallra mig upp till kylskåpet och se om det finns nåt ätbart att mätta magen med och sen ge det där med sömn ett försök igen.

Hörs snart igen!

Olika reaktioner när livsavgörande beslut tagits

Konsten att blogga när det inte finns något annat att göra mitt i natten när man inte kan sova

Hej bloggen !! *vinkar*

HELT GALET LÄNGESEN NU. Nästan prick ett år har det gått sen jag skrev sist. Och vad är det som gjort att jag kommit tillbaka hit igen? Gissa tre gånger.

Japp, exakt. Jag kan inte sova. Ovanligt va? Och som vanligt är det då du bloggen som får ta smällen när min hjärna behöver bli av med lite överflödiga tankar.

Så vad är det som håller mig uppe? Jag har väldigt mkt i huvudet just nu tror jag. Roliga saker. Spontana saker. Livssaker som får mig att växa. Men som också gör att jag har väldigt svårt för att varva ner på kvällarna. Jag går och lägger mig supertrött, börjar somna in, och sen vips dyker det upp massa roliga tankar som gör att jag går upp i varv igen.

Jag är fylld av glädje och livslust. Jag har kommit på att jag har ett väldigt tydligt "tell" som är en stark indikation på att jag mår bra i livet. När jag mår bra i livet så får jag danslust. Danslust = livslust. När jag är inne i en bra period i livet så händer det flera gånger i veckan att jag bara stänger av TV:n, sätter på musik på högsta volym, skiter i allt och bara dansar. Framför spegeln. Runt i lägenheten. Till pop och hip hop och rock och allt möjligt som kommer ur högtalarna. Och jag blir så otroligt lycklig av det. Endorfinerna bara flödar. Och jag mår bra.

Men det är också såna dagar och kvällar som jag sällan kan somna efteråt. För jag blir som hög på livet. Och när man är hög på livet vill man inte sova! Då vill man leva! Problemet är att för att orka leva behöver man sova. Så jag tänker göra ett nytt försök nu, så får vi se när vi ses igen bloggen. Kanske blir det om fem minuter, kanske blir det om fem år.

Puss så länge!

Konsten att vara tandlös

Tycker synd om mig själv idag. För jag har dragit ut en tand. En stoooor tand. Med en rot som tydligen inte var rak. Som gjorde att såret i munnen blev så stort att det behövde sys.

Så nu sitter jag här. Med en ömmande kind. Och ett jätteläskigt sår i munnen. Som kan börja blöda lite sporadiskt kommande dagarna. Och göra ont. Och få min kind att svullna upp.

Det är synd om mig.

Slut.

Konsten att stressa

De senaste åren har jag lärt känna mig själv rätt bra när det kommer till vart mina gränser går gällande stress. Mina tre år i NärS (och även hela Kanada-vistelsen), samtidigt som jag pluggade, testade min stresstålighet rejält och jag har efter det börjat förstå vilka situationer och kombinationer det är som gör mig stressad.

I och med detta har jag också blivit mycket bättre på att känna igen varningssignalerna för när jag närmar mig bristningsgränsen. Och det är ju jättebra! Men jag har dock börjat inse att även om jag känner igen varningssignalerna, så har jag ännu inte än kommit på hur jag ska hantera situationen alla gånger.

Tidigare har sakerna som skapat stress varit saker jag på ett eller annat sätt valt själv. Det har varit frivilliga uppgifter, sociala aktiviteter och saker som egentligen inte påverkar någon annan än mig själv. Och därmed saker som varit relativt enkla att ta sig ur rent praktiskt (även om det varit svårt mentalt till en början). 

Men de senaste veckorna är det jobbet som börjat skapa stress. Och jag har börjat märka av varningssignalerna. Men till skillnad från tidigare så räcker det inte med att jag ser varningssignalen och kan säga "okej, men då slutar jag med den här grejen som gör mig stressad så kommer stressen släppa efter en stund". För jobbet kan jag ju inte bara släppa. 

Så jag måste komma på vad som är lösningen när jag hamnar i en situation som gör mig stressad, men som fortfarande måste hanteras. För just nu känns det som att jag ser situationen. Jag ser varningssignalerna. Jag ser vad det är som gör mig stressad. Men jag vet inte vad jag kan göra åt det. Situationen ser ju ut som den gör.

Jag måste hitta ett sätt som gör att jag kan fortsätta hantera situationen, men utan att bli stressad av det. Eller snarare, hitta ett sätt som gör att jag kan hantera stressen så den kan ligga på en sån nivå att den inte påverkar mig negativt.

Kreativitet är nyskapande problemlösning.

Plana ut

22 juni. Idag har det gått exakt 5 månader och 2 dagar sen jag började jobba på C. Och i ungefär 5 månader och 2 dagar har jag mått hur bra som helst. Bergochdalbanan har åkt upp-upp-upp och det har varit lyckorus efter lyckorus.

Men börjar känna att det kanske börjar vända lite smått. Inte så att jag börjar må dåligt. Inte under några omständigheter. Men kanske är det så att bergochdalbanan börjat plana ut lite. Kanske är det så att vardagen börjar bli en vardag igen.

Om fyra veckor har jag semester. Tre veckors semester. Många tycker det är lite. Inte jag. Har inte känt något behov av semester faktiskt. Förrän nu. Nu känner jag att det ska bli ganska skönt. Skönt med ett litet avbrott. Och tror tre veckor kommer bli alldeles lagom. Tre veckors "miljöombyte" från vardagen så kommer jag vara tillbaka på topp sen i augusti igen.

För så är det ju med bergochdalbanor. Efter topp kommer dal och efter dal kommer topp. Och nånstans däremellan planar det ut.

3 månader senare

Nä men oj, jag gick och skaffade mig ett liv och vips blev bloggen lidande igen. Vad ovanligt. Inte för att jag tror att bloggen lider särskilt mycket egentligen. Tror att alla mina en läsare (det är du Alexandra) känner mig tillräckligt väl vid det här laget för att inte förvänta sig nån kontinuitet på det här stället.

Men så vad gör jag då här? Efter tre månader av tystnad.

Kan vara så att jag försökte gå och lägga mig extratidigt ikväll så jag kunde få en ordentlig natts sömn för första gången på en vecka. Och det kan vara så att jag legat och vridit och vänt mig i sängen i två och en halv timme utan att lyckas. Och det kan vara så att jag nu hatar på precis allting i hela världen för jag pallar inte ligga ensam med mina tankar en sekund till och måste få ur mig lite av min frustration.

Det är då du lilla bloggen är så bra. För hit kan jag komma och få ur mig både tankar och aggressioner på en och samma gång. Det ena genom att bara skriva alla konstigheter som dyker upp i huvudet, och det andra genom att slå lite extra hårt på tangenterna. Jag vet, det låter fjuttigt, men det funkar. Så himla bra.

Så. Status? Klockan är 00.06 denna otroligt härliga måndagkväll. Och jag har alltså försökt somna sen ca 21.34 ikväll. Läste lite bok. Kunde inte somna. Lyssnade på Vänner. Kunde inte somna. Tänkte lite tankar. Kunde inte somna. Slutade tänka tankar. Kunde inte somna. Tittade på Vänner. Kunde inte somna. Skrev till Emma. Inget svar. Pratade med Negar. Hon ville ringa upp senare. Gick ut på verandan. Det var kallt.

Världen är kall. En kall, mörk, dyster plats. Det är vad världen är. Och med det sagt tänker jag göra ett sista försök att sova.

Att betraktas som ett passivt objekt istället för ett aktivt subjekt är att objektifieras

Sjukt intressant artikel om
kvinnors vs mäns roller på film  >

1 dag kvar

RASTLÖS

6 dagar kvar - seg start

Efter ett mail-samtal från nya chefen har vi kommit överens om att jag jobbar min första dag på tisdag nästa vecka. Så det är fortfarande 6 dagar kvar tills nya livet, med nya rutiner, nya människor och ny dygnsrytm börjar. Och det är väl helt okej, men fan vad galet rastlös jag är efter att varit "ledig" i flera månader.

Har inte alls mycket planerat i veckan så försöker desperat hitta saker att fördriva sista tiden med. Speciellt om jag ska lyckas med min strävan att gå upp i ottan hela veckan. Nu i förmiddag är planen att jag ska ta mig upp och åka till Alexandra. Men även om klockan ringde för 45 minuter sen så ligger jag fortfarande kvar i sängen. Väldigt trött. Och jävligt kall!

Men, men, nu börjar magen kurra, så det blir till att lämna sängens sköna famn och röra mig mot kylskåpet för att fylla kroppen med energi inför denna nya dag.

7 dagar kvar

Klockan är snart halv elva denna nya måndagförmiddag och jag har redan varit vaken i över två timmar. Och ja, jag är ledig. Med absolut ingenting inplanerat förrän senare ikväll. Jag är uppriktigt förvånad över mig själv och att det var så enkelt att gå upp när klockan ringde tio över åtta.

Men så kommer det få vara nu den här veckan. För om inte mindre än sju dagar så börjar det nya livet. Arbetslivet. Nio till fem. Måndag till fredag. Inga undantag. Så för att det inte ska komma som en chock när jag behöver ställa klockan på 06 nästa måndag ska jag ta den här sista veckan av frihet och försöka få min kropp att inse att det är okej att gå och lägga sig före tolv på kvällarna och gå upp före åtta. (Även om tanken på att folk går och lägger sig klockan tio på kvällarna fortfarande känns helt absurd.)

Så uppgiften denna vecka är därför att ställa klockan supermegatidigt varje morgon, och faktiskt gå upp då, oavsett hur länge jag varit vaken kvällen innan. Så jag slipper gå runt som en zombie sen om en vecka och faktiskt kan vara lite trevlig och fokuserad på nya jobbet.

Och idag gick det alltså hur bra som helst. Har till och med hunnit vara ute på en morgonpromenad i snörusket:

#tbt

Den här pinglan har jag hängt med senaste
dygnet. Mkt välbehövd kvalitetstid <3

<3

"Equality for women is progress for all."

2015 - dag 1

Jag avslutade alltså år 2014 med att bli fullkomligt golvad av känslor. Kulmen nåddes på nyårsafton när mina hormoner måste gått bananans och jag fick använda varje gnutta av självkontroll till att inte sätta mig ner mitt i restaurangen och brista ut i gråt.

Nyårspasset på CC passerade trots detta relativt snabbt och händelselöst förbi och de första morgontimmarna på året spenderades med Emma, Yazna och Tina och champagnefrukost på jobbet. Somnade sedan 09 i morse för att gå upp fem timmar senare och pallra mig tillbaka in till stan hem till Minna för plock-middag och tjejsnack med tjejerna.

Välbehövd kvalitetstid, definitivt. Men inget har ändrats och det som för en vecka sen var känslor av lycka, glädje och hopp inför det nya året har nu ersatts av uppgivenhet, sorg och apati.

Helvete.

Livsråd

"Bli inte för överväldigad av möjligheterna. Ta ett steg i taget. Kolla vart du är just nu, klura ut vilka riktningar som känns som att du skulle vara sann mot dig själv om du tog ett steg i dem. Beräkna det minsta enskilda steget du kan ta som gör meningsfull och positiv skillnad i ditt liv, och ta ett steg i den riktningen. När du står där, repetera processen."

Dan före dan före dan före dopparedan

Fjärde advent idag. Har tillbringat denna advent i sann söndags-anda. Det vill säga jag har diskat, städat, handlat och sen hunnit med en snabb fika med syster. Och nu går julmusiken på repeat och jag ska fixa lite kort till sista julklapparna och sen kommer jag vara super-mega-redo för julafton!

Det är så sjukt hur mycket stress som släppt sen jag fick beskedet från C. Tycker fortfarande mörkret är extremt jobbigt och energinivån är låg jämfört med om det skulle varit vår eller sommar. Men all ångest och press är som bortblåst! Jag går bara runt och njuter av att vara ledig varje dag samtidigt som jag räknar ner dagarna tills jag får börja jobba.

Imorgon ska jag förhoppningsvis träffa Nakita, vilket ska bli jättekul då det var eeeevigheter sen vi sågs. Kaffe och tjejsnack känns som ett ypperligt sätt att börja julveckan. Sen på tisdag ska jag sova hos Åza så blir det en heldag med henne, W och killarna på julafton - ska blir hur mysigt som helst. Sen står jobb på schemat på juldagen och på lördag ska jag och Negar gå och se Benkes dansshow Play. Stop. Rewind. Jag har en toppenvecka framför mig helt enkelt.

Din musik räddar liv

Denna vecka går i Musikhjälpens anda. Jag blir alldeles varm i kroppen av att tänka på det. Det finns något så fint i att så många, över hela Sverige, går ihop och i en veckas tid tillsammans jobbar för en bättre värld. Fler såna här initiativ i världen tycker jag.

I år är temat och målet att vi ska stoppa spridningen av HIV. Det pratas inte lika mycket om HIV och AIDS längre, men faktum är att 35 miljoner människor lever med HIV-viruset idag. Det är en helt sjuk siffra.

Så vad säger ni, varför inte hoppa över den där latten på lunchen eller ölen på AWn och låt de pengarna gå till något som kan bli en livsavgörande förändring för någon annan. En fika för 50 kr här räcker till ett års förbrukning av preventivmedel där.

Vill du skänka en slant och samtidigt önska en låt i musikhjälpen skickar du ett SMS till 72 999. I SMS:et skriver du hur mycket du vill skänka (50, 100, 200, 300 eller 500) följt av artist, låt och motivering. Ex: 50 John Mayer Waiting on the World to Change För hoppet om en bättre värld.

Din musik räddar liv <3